Fram med vinglasen!

Här ska det skålas.... väggar och tak!!

- Som känt är väggar, tak och golv i gamla hus oftast sneda och vinda. När man skålar rätar man samtidigt upp väggarna och kanske innertaket ifall det behövs. Närmast väggen spänner man upp vindskyddspapper och alla ytor, som behöver isolering åtgärdas. I huset på Gården används isoleringsskivor, som är gjorda av träfiber. Vital, heter produkten. De vita, mjuka skivorna "andas", materialet är rätt så brandtåligt och möglar inte.

Gipsskivor på plats

På isoleringsskiktet fäster man ofta någon typ av skivor. Ett alternativ är gipsskivor, som man senare antingen målar eller tapetserar. Att spika någon form av panel kan också bli aktuellt (då behövs inte skivorna, om jag förstått saken rätt). I det här fallet blir det tapetsering på en av ytorna i köket och målning på en annan. Möjligtvis ska vi också kakla lite mellan spisen och fläktkåpan. Får se, har inte bestämt mig helt än.

En del av det skojiga med renoveringen är att det är så kreativt. Har också märkt att det definitivt inte lönar sig att planera alltför mycket i förväg gällande vilka material, färger eller praktiska lösningar vi ska använda oss av. Gäller istället att "lyssna" till huset. I takt med att renoveringen fortskrider bjuder huset på nya berättelser och utgående från dem får jag nya ideér. I den här renoveringsprocessen gäller också att gå tillräckligt långsamt fram så att alla beslut hinner mogna väl innan vi skrider till konkreta åtgärder.

Trots kaoset, som råder i hela huset på grund av renoveringen så tar katten Sara det lugnt. She could not care less!!

Vad döljer väggskivorna?

Dags att ta bort skivorna från de tre täckta väggarna i köket.
Titta vilken fin stockvägg det kom fram på ena kortsidan! Lika fin som den övertäckta stockvägg, som jag för ett antal år sedan i ett anfall av omändringsiver en sen kväll (!) började plocka fram i köket. Den här nu funna stockväggen ska också förbli synlig, klart som korvspad! Eftersom vi ändå planerat att förnya den utvändiga brädfodringen så kan vi fixa isoleringen av de här väggarna från yttre sidan.

Vackra, vackra stockväggar!

När skivorna togs bort från innerväggen där jag tidigare haft diskbänk och skåp hittade vi en dörröppning! Ahaa; så tydligen hade man tidigare kunnat gå ut och in på två ställen i köket. Det rum, som i dag fungerar som badrum och som gränsar till köket var en liten kammare förr. Det berättas att en av kvinnorna, Hildur, som bodde här långt före jag flyttade till Gården, dog i den kammaren. Träsoffan där hon slöt sina ögon för sista gången finns kvar.

Intressant är att intill den nyss funna dörröppningen fanns lite gammal tapet. Jätte skoj att se hurudan tapet de hade förr här! En liten del av tapeten plockade jag bort och placerade i gott förvar för kommande generationer. Härligt med all gammal historia, som kommer fram allteftersom renoveringen i huset på Gården fortsätter!                                                                        

På tal om dörrar.. Förr spikade man så kallade fästjärn, smala metallstycken i dörrkarmen och i den angränsande väggkanten, vanligen två järn, ibland tre per dörrsida. Varför det, tro? Jo, eftersom stockväggar sätter sig med tiden måste man hitta på något sätt att ändå hålla dörrkarmen och väggen ihop. Heureka! Fästjärnet såg dagens ljus! Det löste problematiken på ett smidigt sätt. När väggen sjunker följer samma sida av fästjärnet med utan att för den skull tappa det stadiga greppet om dörren.

Bilden ovanför till vänster föreställer en fastsättning i dörrkarm och vägg. Här gäller det en innervägg, som inte sjunkit alls och därför har fästjärnet förblivit i horisontellt läge. Om en dörr blivit fastsatt i en yttervägg så har järnet på väggens sida vanligen sjunkit neråt.
Samma fastsättningsteknik med fästjärn skulle aldrig fungera med dagens moderna dörrar i stockhus. Dörrarna är alldeles för klena i konstruktionen och skulle helt enkelt gå sönder.

Trossbotten och stockväggar

Då köksgolvet fått sitt cell-ull täcke placerades stadigt, brunt specialpapper ovanpå. Pappret fungerar som fuktspärr, berättade en av timmermännen. Ovanpå spikades sedan bräder med några cm:s mellanrum. Mellan dessa bräder ska senare plåt och golvvärmeslingor monteras. Allra sist ska kökets golvyta fastsättas men än dröjer det ett tag tills vi kommer till det skedet.

Flere lager har med andra ord placerats på varandra när man byggt upp det här golvet. Materialen, som använts är s.k naturmaterial med undantag av styroxskivorna, som placerades mellan de två grusskikten på själva markytan för att förhindra att rå kyla från jorden strålar uppåt. Eftersom köksgolvet nu, liksom man gjorde förr, är byggt på en s.k trossbotten gör det att luft fritt kan cirkulera under alla golvlager. På så sätt bidrar man till att husets livslängd förlängs ytterligare med många år. Tack vare att golvets bjälkar är upphängda i de s.k. balkskorna, som i sin tur har sitt indirekta fäste i kökets väggar hålls golvet intakt fast väggarna kanske lite rör på sig även under kommande år. Stockväggar har ju en tendens att "leva" dels på grund av olika temperaturskillnader utomhus men också för att stocken med tiden torkar allt mer och mer, vilket i sin tur leder till att väggarna "sätter sig". Av den här anledningen sade man alltid förr att man aldrig skulle panelsätta ytterväggarna på ett nytt stockhus förrän minst tre år förlöpt.

En av ventilationsöppningarna...

Vintertid kan man täppa till de ventilationsöppningar, som redan i svunnen tid lämnats mellan en del av de stora grundstenarna. Då hålls den kalla luften utanför. Sommartid öppnar man de små ventilationshålen igen för att den varma luften ska kunna cirkulera under golvet.

Isolering

Då vinden blev helt tom var det dags att isolera husets mellantak (vindsgolvet) men också köksgolvet.

Det finns olika isoleringsmaterial att välja mellan i dag. Stenull, mineralull och polyuretan. I flere år har på marknaden också funnits inhemsk s.k eko-ull eller cellulosa-ull, olika namn för samma sak. Materialet består av återvunnet papper, som mekaniskt har finfördelats (defibrerats) till en ull-liknande massa, fjäderlätt och mjuk. En del mindre seriösa firmor blandar också papper med färgtryck i cellulosamassan, men det är inte alls bra. Isoleringsegenskapen blir mycket sämre då, sa en av de två männen, som kom för att fixa isoleringen på plats här i huset på Gården. För att avskräcka möss och andra gnagare har cell-ullen behandlats med bor. Materialet möglar inte och är inte heller lättantädligt. Cell-ullen "andas", vilket bland annat är bra med tanke på den omgivande träkonstruktionen men också för luftkvaliteten inne i huset.
Eko-ullen är komprimerad till lufttäta paket, som först öppnas då massan ska spridas ut. Till en maskin kopplades ett långt rör, genom vilket ullen blåstes på plats.

Mannen, som skötte jobbet på insidan av huset fick ta en andningsmask på sig. Det behövdes verkligen för kort efter att han påbörjat fördelningen av isoleringsmaterialet blev det rena rama London foggen i hela köket och senare också på vinden. 40 cm ull fördelades jämnt över ytorna. Mera behövdes inte. Man kan göra skiktet ännu tjockare men isoleringseffekten blir inte bättre - och inte ekonomin heller..... så det är onödigt.


Att använda sig av eko-ull är sannerligen s.k. recycling. Om huset en dag inte mera bebos kan man återanvända cell-ullen för att isolera något annat objekt. Vill man kan man också förbättra jordens beskaffenhet med den använda eko-ullen.

På horisontella ytor använder man sig av den här torra cellulosamassan. Man har sedan ca tio år tillbaka också börjat använda samma material för isolering av väggar men i de fallen tillsätts vätska, som gör att massan klistrar fast vid ytan. Själv är jag lite skeptisk till den typen av väggisolering. Tror inte att massan hålls lika länge på plats på vertikalt underlag jämfört med isoleringsmaterial i fast form (skivor). Jätte bra ändå att man försöker utveckla miljövänliga, alternativa material!

Här till höger ser du eko-ullen när isoleringsjobbet var klart i köket. Kolla vilken dimma! Det tog en god stund innan luften blev klar igen.

Här ovan ses "gube nummer 2", som skar upp paketen och hällde cellulosamassan in i blåsmaskinen, som för övrigt var av märket "Workhorse"...

Kvällen är sen

... och mina två hundar snarkar ljudligt bredvid mig på soffan. Själv borde jag ha krupit till kojs för länge sedan för att vara pigg och nyter (också förhoppningsvis nykter) i morron. Men nu undrar jag; det senaste fyndet, som upphittats på vinden, vad i all världen är det för något?
Nu behöver jag er läsares hjälp!

VAD FÖRESTÄLLER PRYLEN PÅ FOTOT NEDAN??

Är detta en mini-fickplunta?
En maydaypryl för kissnödiga män?
En läderpåse att fylla med bakteriedödande vätska och köra ner det skadade fingret i?
En dåtida seminpåse för nötkreatur?
Berätta, berätta!
Alla förslag mottages med tacksamhet!! Skjut!

På tal om skjut;

Kommersen går dåligt för de lokala, mindre apoteken. Nu uppmanar man helt öppet kunderna att skjuta då de kliver in i apotekslokalen. Allt för att öka försäljningen av förstahjälps material och övriga förnödenheter...

I väntan på era svar på vad det översta fotot föreställer; Fridens och God Natt!

Fynden på vinden

På måndagen kom tre modiga timmermän, drog på sig andningsmasker och stegade uppför trapporna till vindsutrymmet. Där började de riva loss de otaliga torvbitar och diverse annat material, som man i svunnen tid lagt på mellantaket för att försöka isolera huset från kyla. Ut genom det för tillfället bortlyfta vindsfönstret flög allt bråte för att landa i det traktorflak, som jag kört nära väggen under fönstret utanför.
Efter någon timme anlände även två män från "elefantfirman", som suger bort isoleringsmaterial från gamla hus. Sakta men säkert tömdes hela, stora vinden från all gammal fyllning, som bestod av spån, torv, tegelstensbitar, gamla tidningar och annat diverse material, som man tydligen tidigare tyckt att skulle fungera fint som isolering.
Av någon anledning lättades mitt hjärta i takt med att vinden tömdes.

Out the crap goes

Spännande förresten vad man kan fynda på en gammal vind: Vackra handblåsta glasflaskor, dags- och veckotidningar, plåtficklampor, varav den ena är superoriginell! Brev och köksredskap m.m. Allting med ursprung från svunnen tid. Den originella ficklampan ska ni få se småningom här på bloggen.

Brevväxling från år 1916 mellan Finlandsfödda Oscar Anderson (som bodde i USA en tid innan han flyttade hit till Gården) och hans släktingar, (även de hade flyttat till "Amerikat", Californien) - hittade jag där uppe bland all torv.
I ett av breven, daterad May 15th 1916 i Eureka, California skriver Edwin till sin svåger Oscar Andersson, som då tydligen befann sig på Sound Shore Hotel, Carteret i New Jersey, bland annat om hur bra hans hustru Anna och han har det:

".. angående Anna och jag så veta vi ej av några dylika svårigheter. Och det är huvudsaken i detta livet att få en snäll hustru, också som icke får alltför många dumma saker i sitt huvud. Jag just kom till att tänka på en eppisod, det var en man och hustru som hade många svårigheter, hon hade alltid det besta av gubben i alla deras tvister, hon till och med slog vatten i hans säng och så skyllade hon honom för att han läkte, men så en kväll när gumman skulle byta om skjorta, hon var då naturligtvis i Eva dräkten fullkomligt naken, så fick gubben en god ide. Han fick tag i katten, drog katten utefter gummans rygg så att klorna skrapade ricktigt godt, gumman började att jämra och bedja och sade att hon skulle bliva riktikt snäll, men gubben som ej var säker på saken, sade, för säkerhetens skull så drager vi en gång till."

Av dagstidningarna, som nu såg dagens ljus efter många års dvala på vinden finns bland annat "SAMARBETE" från 28 oktober 1926. I den uppmanas man i en reklamannons att använda Havis Maja Tvålpulver då man tvättar. Om du vill kan du klicka på fotot och läsa vilken härlig text annonsen har.

Eller kolla här (till höger); smörsubstitut höjs till skyarna i en annan annons i samma tidning:

I LOVIISAN SANOMAT, tisdagen den 18 maj 1943 finns följande rubrik gällande andra världskriget: "Ilmavoimien tominta kiihkeää. Liittoutuneiden pommikonemuodostelmat hyökänneet n. sataa... kuntaa vastaan.... Saksalaiset tehneet hyökkäykset puolustuslinjoille. Ilmavoimien toimiata länsirintamalla ja Välimeren alueella ei vielä osoita laimenemisen merkkejä." Tyvärr är en stor del av artikeln bortriven men av textfragmenten får jag uppfattningen om att det skrivs om bombningar av bland annat Berlin och Italien.

Under rubriken Kuolleita finns följande gripande dödsannons;
"Rakas, ainoa poikani ja veljemme, Sotamies
Kaarle Lustig
synt.19.2-18, kaatui Syvärillä 7.5-43.
... On päättynyt veljemme mainen retki
niin yllättäen tuli lähtösi hetki
Olit äidille rakas ja veljemme parhain
miks´ täytyi Sun lähteä luotamme näin varhain.
Äiti ja sisaret."

Med andra ord en dödsannons för moderns enda 25 åriga son, som blev ett av Fortsättningskrigets (Finland-Sovjet) otaliga offer.

Med ens känner jag mig oerhört lyckligt lottad.Vilken lycka att få sitta här i detta lilla hus, i detta lilla land, som så tappert kämpat för att få bibehålla sin självständighet. Känner en oerhört stor tacksamhet gentemot de alla de soldater, som offrade sina liv för att vi i dag ska få leva i detta fria och självständiga Finland!

Dags...

... för golvbjälkarna! De fastsätts i den tidigare lagda balken, som är spikad i de alla fyra väggarna och som bland annat håller isoleringsullen på plats. Med skruvar och så kallade balkskor fixeras golvbjälkarna i väggbalken.

Isoleringsskivor gjorda av träfiber skärs ut i passande storlekar och placeras mellan bjälkarna. Den här dagen har vår timmerman med sig en annan kumpan, som hjäper till. Jobbet tar ändå hela dagen innan alla skivor sitter där de skall. Nu utlovas märkbar skillnad i värmen i det hittills så kalla köket. Själv kan jag inte riktigt tro att det kan vara möjligt.... svårt att tänka mig... efter alla dessa år av boende i Arktis... 

När de två byggarna åkt för dagen öppnar jag dörren in till köket för att beundra dagens jobbresultat. Stiger först på de två bastanta tvärgående, korta bräder, som är placerade alldeles innanför dörren. Ser ju nästan fint ut, tänker jag. Hurudan golvyta ska jag välja, undrar jag vidare? Ockuperad av mina tankar stiger jag vidare mellan golvbjälkarna........
BÖVLARNAS BÖVLAR OCH FEMTON LÖSS I RAD!!!!!!! Igenom isoleringsskivan dråsar jag för att strax efteråt befinna mig på källarplan..... Oj, oj, oj!!! Strunt i att fallet gav mig ett rejält blåmärke men att jag spolierat timmermannens jobb får skammens rodnad att blossa på mina kinder.
Följande dag får jag snällt krypa till korset och erkänna det sabotage jag gjort dagen innan. Till min lättnad får jag höra att sånt händer allt som oftast i detta skede av uppbyggnaden av golv. Att jag mumsat i mig diverse chokladplattor den senaste tiden var inte heller orsaken till att skivan gett vika.... Skivorna är ytterst svaga. - Tur nog hade vi kvar en överlopps isoleringsskiva så min (snart allt-i-allo-) timmerman lappade flinkt igen hålet till "five feet under".
Följande vecka är det en annan byggare, som perforerar en av isoleringsskivorna. Av någon anledning känner jag mig nöjd.....