Flygträningen har börjat

Titta, jag kan!

Nu börjar det bli dags att träna vingarna, tycker Svalis. Träningsproceduren går ut på att först sträcka ut ena vingen sen den andra och så följer en serie vingslag. Och då må ni tro; då ser Svalis jätte stolt ut. Titta, titta vad jag kan!!
Att helt lätta ankar är han dock inte redo för än. Men snart, snart!!

Svalis har nu blivit så förtrogen med mig som sin surrogatmamma att han hoppar upp på min hand och gärna sitter där dels då det är måltidsdags men också då jag pysslar med annat. Trygg följer han med när det bär av till de olika rummen.
Svalis´ favoritsittplats är ändå min axel. En finfin utsiktsplats, tycker han. Där sitter han både när han vill ta en tupplur men också då han bara vill ha sällskap. För det mesta är han tystlåten men emellanåt blir han väldigt pratsam och då har han mycket att berätta.

I går ringde jag upp chefen för ringmärkningsbyrån på Naturhistoriska Centralmuseet i Helsingfors, Jari Valkama. Berättade för honom om "fallet Svalis". Han har aldrig hört något likande och tyckte att det är jätte intressant. Jag undrade om det är möjligt att få hit någon person, som kan ringmärka Svalis. Vem vet, om han klarar sig där ute kanske han återvänder nästa vår.... Svalor återvänder gärna till det ställe där de har vuxit upp. Det vore väl nåt att nästa vår, kanske en morgon, ha en liten svala, som knackar på fönsterbrädet och vill in... :-).

Så vacker!

Nu ska Svalis bli kändis! Redaktör Fanny Lindholm besökte oss i dag. Eftersom fotografen Christoffer Åberg också kom med blir det säkert finfina bilder av lilla Svalis i morgondagens Borgåblad.