Back on track

Hejs svejs på er alla! Så skoj att vara tillbaka med er igen!

Den gångna vinterns renovering av huset tog mycket av mina krafter på olika plan. Då timmermännen inledde sin sommarsemester i juli kände jag hur tröttheten övertog mig med hull och hår. Det var dags för "time out".
Till min glädje har jag märkt att väldigt många av er ändå fortsättningsvis loggat in och läst mina bloggsidor trots min långa skrivpaus.Tack för att ni varit så trogna besökare :-)!!

Sommaren kom och sommaren gick och alltför lite fick jag gjort av allt det där jag planerade göra. Visst, fick en del målat utomhus men mycket kvarstår än. Nu får resten vänta till nästa sommar. Dagarna och framförallt nätterna är så fuktiga och kyliga så målfärgen inte längre torkar som den borde.
Inomhus återstår ännu två små rum att renovera (arbetsrummet och sovrummet) men framöver kommer renoveringstakten inte att vara lika intensiv, som före sommaren. I köket, tamburen, badrummet och vardagsrummet fattas ännu en del elektriska installationer och andra mindre detaljer. Jag kommer själv att måla och göra annat smått och gott den kommande vintern.

Dromundur, en tålmodig patient

De senaste veckorna har det varit rena rama stallhospitalet här på Gården. Två av mina älskade vänner har problem med sina ben. Orsaken beror delvis på deras rätt höga ålder. Mycket har Dromundur  och Blesa jobbat för sin matte tidigare år. De har burit många människor över stock och sten på långa ridturer. Nu börjar hästarnas ben bli skrala. Kotor, senor och ligament är inte lika starka som förut. Kalla omslag, homeopatiska preparat, inflammationshämmande värkmedicin och mycket kärlek har ändå tydligen hjälpt dem så de i dag - efter en längre stallperiod - igen kunnat vara ute med de övriga hästkompisarna i hagen.


Blesa, den andra konvalecenten, som här säger att hon är jättehungrig..

I takt med att kvällarna och nätterna börjat bli kyligare har jag fått objudna gäster. Ofta har jag på kvällarna nästan kolliderat med små, svarta spidlar. Attans snabba är de där de pilar fram underifrån golvlisterna i tamburen. Jag räknar mig till en någotsånär djurvänlig själ men spindlar... NEJ! Där går gränsen och det har de arma spindlarna verkligen fått erfara. Oberoende av hur trött jag än varit när skymningen fallit på har jag med blixtens hastighet grabbat tag i ena träskon och PANG. Tur att kakelplattorna på tamburgolvet är så starka. Drämmer till med träskon så hårt att det bara blir en liten fuktig fläck kvar av de en gång så vitala spindel-liven. Ärligt sagt har jag lite dåligt samvete varje gång jag gjort mig skyldig till mord men ändå; Håll er utanför min boning!