Ljusare tider

Jippiii, det märks att vi går mot ljusare tider. Numera lyser solen glatt in i köket på morgnarna och väcker upp alla vinterslumrande andar i huset. Länge har vintermörkret hållit ett envist grepp men nu blir det tydligen en ändring!

De klena, rangliga pelargonerna börjar försiktigt göra trevare mot det nyfunna ljuset. Pytte, pyttesmå ljusgröna skott tittar yrvakna fram. Än ska det dröja innan blomningstid men det finns tydligen liv i de arma krakarna trots att jag trodde att jag under de mörkaste månaderna effektivt lyckats förpassa dem till sällare blommarker. I badrummet har fåglarna börjar träna sina vingar inför den kommande flug- och myggsäsongen samtidigt som de unisont stämmer upp med en vårtrudelutt. "Tirlittanlej, tirlittanloj, snart blir det sommar och massor av skoj"...

Renoveringen stampar på stället just nu. Timmermannen har många byggprojekt samtidigt så jag får snällt vänta tills han hinner fortsätta här. Kaklen i köket är ändå nu på plats. Härligt! Är supernöjd med resultatet. Det blev engelska, handgjorda kakel, Winchester Tiles. De är charmigt ojämna och ger en varierande, levande yta trots att de alla är enfärgade.

I badrummet har två franska väggarmaturer kommit på plats. Spegeln är från ett gammalt Ikea badrumsskåp. Tog loss spegeldörren, målade ramen och skruvade i en dekorationskrok, som föreställer en katt och som jag målade med kromfärg.

Stegen, som skymtar till höger om spegeln på bilden här nere till vänster, fyndade jag i ett av Gårdens uthus. Skurade den med linoljesåpa och efter att den fått några krokar fastskruvade på olika ställen var det bara att ställa den mot badrumsväggen. Nu hänger handdukar, badrocken och annat smått där. Enklare kan det knappast bli.

Toalettstolen är tillverkad enligt en gammal modell, som har vattenbehållaren högt ovanför själva stolen. Wc:t är tillverkad i England i en liten, gammal firma, som heter Thomas Crapper & Co.Ltd. Firman har sitt namn efter en rörmokare, Thomas Crapper, 1837-1910. Han var inte vilken rörmokare som helst utan visade sig vara en riktig uppfinnar Jocke. T Crapper uppfann flottörsystemet i toalettcisterner. Han hittade på många andra fiffiga grejer också och blev småningom den mest framgångsrika företagaren i dåtidens England.

Änglar finns

Fredagen den trettonde brukar i regel - alla olyckskorpar till trots - vara en extra bra dag. Talet tretton har alltid varit mitt lyckotal. Den här gången började dagen ändå inte så bra. Hade lyckats få en lång stege över mig någon dag tidigare med revbensspricka som följd. Om du någon gång haft en revbensskada så vet du exakt hur jäkligt ont det känns. Den här morgonen då jag vaknade gjorde det speciellt ont i bröstkorgen och min enda tanke var; hur ska jag fixa den här dagen? Varje andetag gjorde ont. Hade lovat skicka iväg en sadel, som jag sålt och dessutom måste jag till matbutiken. Att sköta hästar och stallsysslor skulle inte heller bli gjort i ett nafs, insåg jag. Stunden därpå kom jag på att jag råkade ha aspirin, värkmedicin, hemma. Med aspirinet ska jag nog klara av den här dagen, tänkte jag. När jag med mycket möda kom upp ur sängen styrde jag genast kosan mot medicinskåpet och brustabletterna, som skulle rädda mig. Dessvärre märkte jag lite senare att aspirinet inte hade någon som helst effekt på värken. Hur jag klarade av stalljobbet vet jag inte, men hästarna fick sin mat och stallet blev städat också den här dagen.
På eftermiddagen baxade jag sadeln in i bilen. När jag väl lyckats sätta mig i förarsätet och startat bilmotorn insåg jag snabbt att byta växel och utföra tvärare svängningar med ratten inte heller skulle bli det lättaste. Tur ändå att man har två händer, tänkte jag när jag turvist hojtade till och turvist bet mig i läppen av smärta medan jag körde iväg med riktning kyrkobyn.

Innehavaren av lanthandeln i kyrkobyn hade en stor kartong, som skulle bli perfekt för att frakta sadeln i. Tack vare att han packade in sadeln och dessutom bar ut det stora paketet till min bil kunde jag köra vidare med leveransen till busstationen. Därifrån skulle paketet skickas till mottagaren i Lahti. Väl på busstationen fick jag genast hjälp av en annan ängel, som lyfte ut den stora kartongen från min bil och förde den in till receptionen.
När jag senare tog mig till matbutiken fick jag så gott som genast erbjudanden om hjälp av två olika personer, som såg mitt dilemma. Mitt hjärta fylldes av enorm tacksamhet och värme. Underbart är att bo i ett litet samhälle, där människor bryr sig om varandra och inte tvekar att hjälpa till om det behövs. När jag småningom körde hemåt igen ringde min älskade guddotter. Hon befann sig i storstaden. Nu undrade hon om jag behövde något därifrån. Jag blev så enormt glad. Det var den femte gången den här dagen som jag fick vara föremålet för omtanke.
Trots en värld av ondska och egoism finns det ännu hjälpsamma människor, som har hjärtat på rätta stället. Människor, som kommer till undsättning när plötsligt allt det där, som tidigare varit en självklarhet att du själv kunnat utföra plötsligt inte är det.
Fredagen den trettonde började dåligt men slutade med saldot; Hjärtevärme och Tacksamhet. Inte illa, eller hur?

Vintern

... år 2011 lät vänta på sig. Äntligen kom så den första kalla morgonen, som pudrade frostkristaller över markerna. Skulle vi få en vit jul trots allt? Tyvärr smälte allt det vita bort innan kvällen kom. Kylan fick ge vika för plusgrader med regn, som vi fått i alltför rikliga mängder de senaste veckorna.

Följande morgon när solen motvilligt vaknade upp bakom trädtopparna var färgerna igen övervägande grå med tunga dimslöjor hängande över fälten. Det urgamla äppelträdet förstod ingenting. Aldrig hade det varit med om en december månad, som varit så varm och regnig. Ur led är tiden, muttrade trädet. 

När julaftonsmorgonen småningom kom fick vi pyttelite snö. Fast snömängden var så ringa räckte den ändå till för att ge julstämning, inte bara ute utan också inomhus. Tomtemor intog sin plats på fönsterbrädet i köket och de julystra korna och kalvarna beslöt sig för att spurta in i huset och fira julen med husfolket. Julfirandet kunde börja!