Efter någon timme anlände även två män från "elefantfirman", som suger bort isoleringsmaterial från gamla hus. Sakta men säkert tömdes hela, stora vinden från all gammal fyllning, som bestod av spån, torv, tegelstensbitar, gamla tidningar och annat diverse material, som man tydligen tidigare tyckt att skulle fungera fint som isolering.
Av någon anledning lättades mitt hjärta i takt med att vinden tömdes.
![]() |
Out the crap goes |
Spännande förresten vad man kan fynda på en gammal vind: Vackra handblåsta glasflaskor, dags- och veckotidningar, plåtficklampor, varav den ena är superoriginell! Brev och köksredskap m.m. Allting med ursprung från svunnen tid. Den originella ficklampan ska ni få se småningom här på bloggen.
Brevväxling från år 1916 mellan Finlandsfödda Oscar Anderson (som bodde i USA en tid innan han flyttade hit till Gården) och hans släktingar, (även de hade flyttat till "Amerikat", Californien) - hittade jag där uppe bland all torv.
I ett av breven, daterad May 15th 1916 i Eureka, California skriver Edwin till sin svåger Oscar Andersson, som då tydligen befann sig på Sound Shore Hotel, Carteret i New Jersey, bland annat om hur bra hans hustru Anna och han har det:
".. angående Anna och jag så veta vi ej av några dylika svårigheter. Och det är huvudsaken i detta livet att få en snäll hustru, också som icke får alltför många dumma saker i sitt huvud. Jag just kom till att tänka på en eppisod, det var en man och hustru som hade många svårigheter, hon hade alltid det besta av gubben i alla deras tvister, hon till och med slog vatten i hans säng och så skyllade hon honom för att han läkte, men så en kväll när gumman skulle byta om skjorta, hon var då naturligtvis i Eva dräkten fullkomligt naken, så fick gubben en god ide. Han fick tag i katten, drog katten utefter gummans rygg så att klorna skrapade ricktigt godt, gumman började att jämra och bedja och sade att hon skulle bliva riktikt snäll, men gubben som ej var säker på saken, sade, för säkerhetens skull så drager vi en gång till."
Av dagstidningarna, som nu såg dagens ljus efter många års dvala på vinden finns bland annat "SAMARBETE" från 28 oktober 1926. I den uppmanas man i en reklamannons att använda Havis Maja Tvålpulver då man tvättar. Om du vill kan du klicka på fotot och läsa vilken härlig text annonsen har.
![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjB2BY8EOfX7gfBYyHgJdeDCGo1XBVZ7DYPakelu-AMpzveZahZxkZXyubXA5MyJ3uLvaQ0AC0u4KFBxQBoEdQg4ZpOWp8plXUVI0mw15eqSQjDXChIptHg01piEvoa8GifwWlqoF0CzwE/s320/Sm%C3%B6rannons+1500.jpg)
I LOVIISAN SANOMAT, tisdagen den 18 maj 1943 finns följande rubrik gällande andra världskriget: "Ilmavoimien tominta kiihkeää. Liittoutuneiden pommikonemuodostelmat hyökänneet n. sataa... kuntaa vastaan.... Saksalaiset tehneet hyökkäykset puolustuslinjoille. Ilmavoimien toimiata länsirintamalla ja Välimeren alueella ei vielä osoita laimenemisen merkkejä." Tyvärr är en stor del av artikeln bortriven men av textfragmenten får jag uppfattningen om att det skrivs om bombningar av bland annat Berlin och Italien.
Under rubriken Kuolleita finns följande gripande dödsannons;
"Rakas, ainoa poikani ja veljemme, Sotamies
Kaarle Lustig
synt.19.2-18, kaatui Syvärillä 7.5-43.
... On päättynyt veljemme mainen retki
niin yllättäen tuli lähtösi hetki
Olit äidille rakas ja veljemme parhain
miks´ täytyi Sun lähteä luotamme näin varhain.
Äiti ja sisaret."
Med andra ord en dödsannons för moderns enda 25 åriga son, som blev ett av Fortsättningskrigets (Finland-Sovjet) otaliga offer.
Med ens känner jag mig oerhört lyckligt lottad.Vilken lycka att få sitta här i detta lilla hus, i detta lilla land, som så tappert kämpat för att få bibehålla sin självständighet. Känner en oerhört stor tacksamhet gentemot de alla de soldater, som offrade sina liv för att vi i dag ska få leva i detta fria och självständiga Finland!
Otroligt intressant! Tänk vilka minnen huset gömmer. Ingenting har det sagt fast det vetat och andats dem. Nu fick du en inblick i vilka tider det varit med om.
SvaraRaderaJag älskade historien om gubbens och gummans fight! Hahaha, med vatten och katten!
Utan finnarnas sisu hade du inte fått njuta av din vackra gård, det är sant. Skål på den saken!
Skål Poirot :-)!
SvaraRadera