Ännu ett nytt år

Än har jag förmånen att få uppleva ett nytt år. Bara en liten stund kvar tills vi ska byta siffran noll till ett.
Brasan knastrar hemtrevligt och värmestrålarna smeker min värkande kropp.

Än har jag många av mina närmaste kvar vid min sida och alla de kära, som inte längre är i den här dimensionen, även de känns speciellt nära denna natt.
Vad är det som gör att livet, som en gång var, känns så komprimerat under nyårskvällen? Symboliken av ett obönhörligt slut och en ny början?
För mitt inre passerar livet i revy med alla de människor, som betytt och betyder så mycket för mig. Också de, vilkas roll i mitt liv inte skulle bli så signifikant färgar mina tankar.
Alla ni, som jag mött, vare sig det varit ett flyktigt eller ett längre möte, vet att jag lärt mig något av precis er alla och vet, att jag är oerhört tacksam för det. Tack för att ni bidragit till att göra min vandring här så rik! Att ni varit med och danat mitt liv!

Utifrån kan jag höra spridda smällar av nyårsraketer. Här inne fylls tystnaden av två sovande hundars djupa andetag. Katten har kurat ihop sig bredvid mig på soffan. Jag kan känna värmen från hennes kropp mot min sida. Hästarna ute i stallet har det bra med sitt natthö framför sig. Vetskapen om att alla mina fyrbenta bästa vänner mår gott fyller mitt inre med frid och glädje.

Må himlens stjärnor i den kalla natten glimma förtröstansfullt över hav och land, över alla hjärtan i denna, vår stora men ändå så lilla värld.
Stilla andas jorden i tålmodig väntan på att människorna ska inse att precis allting och alla är beroende av varandra. Att vi är. När vi når den insikten då har verkligen det nya året förutsättning för att bli ett Gott nytt år.

Elden i spisen har sakta falnat.Tröttheten börjar tynga mina ögonlock. Dags att kura ihop sig i fosterställning mellan de rena, nymanglade lakanen och det vänliga täcket. I dag var i dag och intet längre. I morgon är fortsättning och samtidigt en ny början. Ödmjuk sluter jag ögonen.