Bergsklättring

Vilken röra! Golvet är ändå ännu kvar.

Det var en gång ett badrum i huset på Gården. Så dock inte längre. Först rök kaklen från väggarna och småningom pikades den största delen av det klinkerbeklädda betonggolvet bort. Fram kom ett tjockt lager av sand. Genom sandtäcket stack delar av stenar upp. Här hade tydligen en stor bakugn funnits i tiden. Rester av ugnens skorsten hade timmermännen hittat på mellantaket i samband med röjningen uppe på vinden i november.

Två olika, intressanta tapeter blev synliga då kaklen på väggarna avlägsnats.


Tydligen hade invånarna i huset på Gården haft förkärlek för rosor...

Än en gång fick vi kontakta en firma, som suger bort torrt material. Killarna från firman var raskt på plats. Efter några timmars effektivt jobbande var sanden borta. Kvar fanns nu stenarna, som visade sig vara riktiga mammutar. De låg huller om buller och trängdes om utrymmet där djupt nere på bottnet.

 Tronen skymtar högt där uppe...

Att det skulle krävas bergsbestigningstalanger med därtillhörande god balans för att nu nå det allra heligaste hade ingen förberett mig på. Då badrumsgolvet nu var ett minne blott och bottnet gapade svart och olycksbådande långt där nere var det verkligen med livet som insats jag varje dag försökte nå upp till toan och tvättstället. De hade nämligen fått en nådatid till och balanserade nu på en ynklig kant av kvarlämnat klinkergolv längst bort i rummet.

Om jag utan malörer lyckats ta mig upp till toan och tvättstället gällde det att komma ner därifrån också. Golvremsan framför både toa och lavoarskåp var kortare än min fot så här gällde det att hålla tungan rätt i mun för att inte halka ner i det bråda djupet. Att det inte längre fanns någon belysning i det forna badrummet gjorde inte saken lättare under de skumma morgontimmarna. Någon värme att tala om fanns här inte heller. Brrrr! ...Ack, ack, livet är en prövning...