Rivningsskedet

Kvällssol i ett stilla, f.d. kök

.. av projekt Köksgolv är slutfört. Nu drar köket andan inför uppbyggnadsskedet, som ska inledas följande morgon.

En uppväckt fjäril högt uppe i fönsternivå

Nästa dag börjar uppbyggnaden av de olika bottenskikten.
Först i turen står gruset. Ett traktorlass med grus skyfflas in genom ett av fönstren. Vår timmerman går inte av för hackor. Han är inte rädd för att ta i. Utan knot och sakta men säkert fyller han småningom hela köksbottnet med gruset. Det här lagret är till för att släta ut de största ojämnheterna av markytan.

Följande lager blir så kallad Styrofoam; en typ av styrox med blandning av plast, som gör att skivorna är mera elastiska och således också håller att gå på. Styrofoamen använder man för golvgrunder, säger timmermannen. Styrofoamens uppgift är att isolera bort fukten, som strålar från marken. När Styrofoamen är på plats täcks också den av grus.


Sedan spikas brett virke längs med väggarna. Bakom det läggs ull, som ska isolera från kyla mellan golv och väggar. Tjärpapper placeras mellan vägg och ullskiktet. Plastmaterial är bannlyst av husets invånare. Huset ska ha en naturlig luftväxling utan att för den skull vara kallt. Här vill vi inte vara beroende av maskinell ventilation!

Batting, ullisolering, tjärpapper och stockvägg. 

På väggbattingarna ska golvets bärande balkar vila med hjälp av så kallade balkskor. För att få golvet absolut jämnt och rakt använder man sig tydligen av en lasermätare.

För att få exakta, raka ytor förr i tiden använde man sig av ett rör, vari man satte lite vatten. Om vattnet hölls i röret utan att droppa vare sig ur den ena ändan eller den andra var ytan exakt vågrät. Inga dåliga ideér de hade i svunnen tid heller :-)!