Olgas kamp

En av mina två älskade hundar, Olga, har varit sjuk en längre tid. Veterinärerna har inte riktigt kunna sätta fingret på vad hon drabbats av men en teori har varit lungcancer eller lunginflammation.

Mitt älskade, älskade hjärta

Olga har medicinerats i en par månaders tid. Hon har verkat må mycket bättre efter att medicineringen sattes in. Dessvärre började Olga äta allt mindre och mindre sedan en dryg vecka tillbaka. Besökte därför på nytt veterinären för några dagar sedan.
Vår oro om att Olga har lungcancer blev starkare. Även om vi inte är helt säkra är en sak helt klar; läget är mycket allvarligt för min underbara hund. Veterinären frågade mig om jag vill att vi ger upp eller om vi ska fortsätta kämpa - jag förmådde mig inte att ge upp..än.. Längst inne har jag fortfarande ett litet hopp: Tänk om hon blir bättre..

Tillsvidare har Olga inte visat symtom på att hon skulle känna smärta. Ännu för en par dagar sedan följde hon glatt med på våra promenader - även om hennes aptit redan då var dålig. Nu orkar hon inte promenera så mycket längre men till sitt jobb, hästflocken, vill hon ännu absolut komma då jag klär på mig ytterkläderna för att gå ut till stallet. In i det sista vill Olga göra sin andel av jobbet..
Veterinären är på så kallad stand by; då jag ringer kommer hon och hjälper Olga till den andra dimensionen. Olga ska inte behöva vara på ett främmande ställe när Stunden kommer. Nej, hon ska få vara hemma med sin hundkompis Tuvan och katten Sara OCH matte, förstås!
Olga är ännu kvar hos oss - men timmarna börjar vara räknade...

Vad Olga och henne kompis Tuvan gjorde när de hittade sorkar kan du läsa om här.