Trädgården på Gården är egentligen ingen trädgård... Nix, snarare kan man tala om en vildvuxen djungel. Trädgårdsfantaster skulle antagligen få hjärtsnörp om de såg alla maskrosor, nässlor och allt annat, som trängs om saligheten här på Gården ... men, jag gillar det vilda, glatt grönskande växtlivet, som omger de tre, gamla byggnaderna.
Lilafärgade syrener finns här också. Just nu känner man deras nästan berusande doft då man är ute på gården.
Bakom huset lever maskrosorna fritt. Älskar det gula havet. Att hästarna gillar dem är inte heller fy skam. Maskrosor är hälsosamma för både folk och fä.
 |
| Maskrosspegling |
Ett par svartvinbärsbuskar har överlevt på Gården i många, många år. Varje sommar har det funnits bär på dem - fast de varit små. Den här våren fick de äntligen lite extra vårdnad. Slängde lite välbrunnen hästgödsel på dem tillsammans med kalk. Alla torra grenar klippte jag bort. Och se, nu frodas buskarna som aldrig förr. Som kompisar skaffade jag två små, nya bärbuskar. En hallonbuske och en svartvinbär av modell "Ola", som jag förmodar att är en svensk förädling. Har flitigt vattnat de två nykomlingarna så de förhoppningsvis klarar sig tills de rotat sig väl.
På altanen på baksidan av huset trängs pelargoner med tomatplantor, gräslök, isbergssallad och violbebisar. Eftersom jag försöker göra det enklast möjligt har jag bestämt att alla plantor ska bo i en egen kruka eller låda. Att rensa ogräs har jag varken tid eller lust till.
Finns det pelargoner ute ska det väl finnas inne också :). Här till höger en engelsk pelargon, som fått sällskap av en gammal, munblåst glasflaska, som jag fyndade på vinden.
...och en pelargon går inte utan en till på det andra fönsterbrädet...
Att jag gillar pelargoner, näää, hur kan ni tro det??
