Livet fortsätter

... en dag i taget på Gården efter Olgas bortgång. Ytterst tomt är det, det tycker både hunden Tuvan och matte. Tuvan blev deprimerad då Olga försvunnit. Hon ville inte komma in i huset om kvällarna. I två veckors tid fick jag lirka och muta henne att komma in till natten. Tuvan väntade antagligen på att Olga skulle komma hem. Häromdagen tog vi, Tuvan och jag, den första promenaden på tu man hand.

En ensam Tuva går vägen fram..

På källarplan har det hänt en hel del. Från jordvärmefirman kom tre unga män en dag. En hel, dryg arbetsdag jobbade de med att installera jord- o golvvärmesystemet inne i källaren. Eftersom källaren har ett ytterst lågt tak - tur nog kan jag själv stå rak där - så hade en av killarna en aning kämpigt..

Att vara lång är inte så lätt när man hamnar på uppdrag till Gården

Värmeslingorna installerade i borrbrunnen

Duschhörnan nästan klar :)

Då varmvattenberedarna (två stycken à 200 liter) kopplades på fick jag äntligen efterlängtat varmvatten i huset. Efter en hel, lång, kall vinter utan vatten inomhus kunde jag avnjuta en skön dusch samma kväll. Underbart!!

En titt genom innefönstret

Det nuvarande vardagsrummet bestod tidigare av två mindre rum. Nu har det nya, stora rummet fått tapeter på nästan alla väggarna. På en del av ena långsidans vägg lämnade vi stocken synlig. Den blev vitmålad med Uulas linoljefärg. Vi lämnade också kvar en liten bit av den stockvägg, som tidigare skiljde de före detta två rummen åt. I den delen av stockväggen lät jag bygga in ett gammalt fönster, som jag länge sparat i väntan på att få det i användning på något sätt. Har alltid tyckt att fönstret med sina åtta mindre rutor är så vackert. Nu fick den äntligen en egen paradplats där inne i vardagsrummet. Dels tycker jag det är en skojig detalj att ha ett fönster inne i ett rum och dels möjliggör det extra fönstret att dagsljuset också kommer åt att nå ett hörn, som tidigare varit rätt mörkt.

Golvvärmeslingorna i vardagsrummet täcks av spuntat tallvirke

Sist men inte minst; en Gård kan ju inte vara utan en äkta utebastu. Smick, smack se där! En bastukoja har rests upp på hustaket. Man blir lite trött av att gå upp för de vindlande trapporna men konditionen förbättras. Väl uppe i bastun kan jag se ut över både grannar och hela bygden...

Älskade Olga

..har tassat iväg till en annan dimension.
Länge kämpade hon med sin svåra sjukdom, som upptäcktes i januari (se inlägget "Voff" i januari - Annat om Olga kan du läsa i inläggen; "Olga" sept 2010, "Olgas kamp" april 2011, "Olga lever upp" april 2011). In i det sista var hon sitt jobb plikttrogen; att hålla ordning på de - för henne - stora och många hästarna. Till slut - efter att jag flera gånger kastats från förtvivlan till hopp om hennes bättring och förtvivlan igen - insåg jag att det inget mera fanns att göra än att låta Olga gå vidare..

Olga har lämnat ett stort, stort tomrum i mitt hjärta. Hon var inte bara den bästa arbetskompis man kan ha utan också en oerhört klok familjemedlem. Hennes kompis, hunden Tuvan, förstår ingenting. Hon är klart deprimerad efter att Olga försvunnit. Det finns ändå inte mycket annat att göra för oss än att försöka gå vidare.
Ingen, absolut INGEN kommer att kunna överta Olgas plats i mitt hjärta!

Olga har gått över gränsen...



Hundkompisen Tuvans sorg.

Sara Klara Lingonbuske

...förstår ingenting liksom inte heller Gårdens övriga invånare. Det var ju redan vår med värme och fågelsång men nu? Jo, kallt som attan är det och fåglarna är förstummade i det höstlika vädret. Bara för både hög och låg att ta fram kalsonger och vinterrock igen.

Sara Klara funderar

 I går fick vi en hel del stängselreparationsarbeten gjorda, min son (som sedan många år är utflugen ur boet) och jag. Härligt! Dessvärre blev arbetsdagen rätt så lång för mig eftersom jag ännu hade allt stalljobb ogjort då inhägnaderna var klara. När timmen var sen stapplade jag in i huset och slängde fötterna på bordet (..). I dag har jag rört mig som i en dimma och allting har gått i slow motion.

Renoveringen fortsatte som vanligt i dag igen men ändå har den känts så oändligt långsam och seeeg! Bläddrade förstrött tillbaka i mina tidigare skrivna bloggsidor. Då märkte jag hur massor som egentligen hänt! Att se alla foton, som jag tog från renoveringens början gjorde mig nu oerhört lycklig över hur mycket som de facto gjorts här i huset sedan vi inledde hela projektet i september förra året. Även om mycket kvarstår så känner jag mig med ens lättare om hjärtat - i varje fall för en stund.

Under min resa till grannstaden insåg jag ett; att det är mycket krävande att vara bilist nuförtiden. Här gäller det att vara både snabbsynt och dito läst när man kommer körande till den här korsningen. 40-åringar favoriseras, personbilar och motorcyklister diskrimineras, varning utlyses för staket och... bröst? Sen har de till råga på allt trafikljus, av vilka inte ett enda fungerar. Är det så att Vägverket städat i sina lager och slängt alla restskyltar till denna korsning eller....?? Ack, ack, ju äldre man blir desto mindre förstår man.

Positivt och negativt

Härligt, härligt; vitvarorna i köket är installerade. Nu kan jag äntligen kocka på induktionsspisen och använda ugnen, kylen och frysen. Jippiii! Arbetsborden är inte ännu på plats men pappskivorna duger fint så länge. Dock, inget positivt utan negativt; läckage i två girar uppe på taket upptäcktes härom dagen så en takreparation måste också utföras, suck. Här går humöret upp och ner som på börsen.

Här är förresten ett foto, som jag tog tidigare då vi ännu hade lite snö. Nåt att minnas när renoveringsprojektet (förhoppningsvis) är slutfört. Kaotiskt både inne och ute!

När myggen fäller ner sina landningsställ rycker Gårdens riddare ut

 
Nu när våren äntligen kommit på allvar har också myggen anlänt till hästarnas och mattes förtret. Det var bara att snällt ta fram eksemtäckena och packa in kusarna. De flesta islandshästar är tyvärr allergiska mot mygg- och knottbett, därav täckena.

I källaren har det varit aktivitet den senaste tiden (och då tänker jag inte endast på mössen). Nu är jordvärmerören (två stycken) och avloppsröret dragna under källardörren och betong är gjutet på det tidigare jordgolvet. Utanför huset har separationstanken grävts ner.

På baksidan av huset har grunden för en altan gjutits. Där de tre fönstren skymtar ska pardörrar plus andra fönster installeras. Tanken är att man ska kunna ta sig ut på altanen direkt från vardagsrummet.

Någonstans från skogen har Tuvan hittat ett smarrigt ben, som hon gnagat på i flere dagars tid. Ett ben av en före detta hjort måntro?