Pang i bygget

En bitande kall, klar och otroligt vacker morgon. Kvicksilvret har stannat på minus 25. Morgonsolen väcker upp trädtopparna i skogen uppe på berget. På vägen till stallet stannar jag upp och beundrar allt det vackra omkring mig. Vilken förmån att få bo så här!

Hammarslagen i huset på Gården har igen ekat vida kring denna vecka. I badrummet har skålning av väggarna blivit så gott som klart. Ekoullen ligger som ett bomullshav på golvet.

Ekoull i badrummet

I det blivande vardagsrummet är golvisoleringsskivorna fästa mellan golvbjälkarna. Ekoullen är på plats och bräderna, som ska varvas med golvvärmeslingor är nästan alla fastspikade. Inkommande vecka kommer arbetare från jord- och golvvärmefirman hit. Då ska alla vattenslingor i badrummet och vardagsrummet installeras. Kanon!

Infälld hylla, som ska bli ovanför badkaret

 

Vackra stockväggar uppenbarades i dag i vardagsrummet då väggskivorna togs bort. De gamla stockarna är så enormt fina! Tror att en av väggarna får förbli synlig, resten tapetseras.

Stockvägg i det blivande vardagsrummet

Äntligen har en beställning på köksskåpen kunnat göras. Det blev en ofrivilligt lång och utdragen process innan vi kom så här långt. Skåpen kommer Rönnerholms Kök i Sverige att fixa. Skåpluckorna blir gjorda med råspont, som passar fint och är tidsenliga för det här lilla, gamla huset. Gissar att skåpen är här i medlet av mars. En lång väntan är det men jag tror att slutresultatet kommer att vara all väntan värd.

Katten Sara sköter om konvalecenten Olga

Vargtimmen

Med ett snabbt ryck öppnar jag ögonen. I ett något förvirrat tillstånd mellan sömn och vakenhet försöker jag orientera mig i det skumma rummet. Där syns täljstensugnens konturer, där lampan över det långa bordet. Taket, som är vitmålat ser nu närmast dystert grått ut. Rummets alla färger har smultit samman till bara två; grått och svart. Hjärtat hamrar på som en stånghammare. Har ingen aning om vad som väckte mig.
Orofyllda tankar erövrar min hjärna. Hur ska det gå med det? Än det och det? Ångesten griper tag om mitt inre med sina långa, knotiga klor. Tänk om jag inte hinner med allt det där, som jag vill göra? Hur ska det gå med allting?

Det kliar på skulderbladet... hmm, känner mig lite hungrig... Usch, så varmt här är. Var är min svalare pyjamas? Jag ser ju inte, här är så mörkt...
Katten hoppar upp på sängen och kurar ihop sig på min mage. Det är som om hon anar att matte inte mår så bra. Hunden kommer fram till min sängkant. Hennes undrande blick urskiljer sig i mörkret.
Det känns som om något kryper bakom mitt öra.. Kudden är alldeles för varm. Madrassen känns hård och ojämn.

Klockan i rummet tickar på med en taktfast rytm. Tänk att jag inte tidigare märkt att den tickar så högt... Försöker urskilja i vilket läge klockans visare på urtavlan befinner sig. Halv fyra... En hel evighet kvar till morgonen. Känner mig som ett knytt i sitt lilla bo. Världen utanför är ful och elak och månen har övergivit mig.

Sjunker in i en lätt slummer bara för att vakna igen efter - som det känns - en bråkdels sekund.
Hunden har gått tillbaka till sin sovplats, katten har förflyttat sig till min axel. Allt annat är tyst,  helt tyst utom klockan, som tålmodigt fortsätter ticka där uppe på väggen. Ska den här natten aldrig ta slut? Har morgonljuset svikit mig?

Översköljd av tankar, som irrar från det ena till det andra utan vettigt sammanhang sjunker jag på nytt småningom in i en olustig dvala.
Följande gång jag vaknar märker jag till min stora lättnad; äntligen, äntligen har gryningen kommit till min undsättning! Med ens är oron som bortblåst. Har redan glömt bort vad jag i vargtimmen grubblat på. Härliga nya morgon! VÄLKOMMEN MORGONLJUS!!

Arktisk morgon

Mellan något kylslagna lakan vaknade jag upp denna söndag morgon. Väl uppstigen och efter en snabb blick på termometern där ute kunde jag konstatera att temperaturen utomhus var rätt .. hmmm, hur ska jag säga... fräsch... minus 27 grader. Jo, faktiskt. Efter en dubbelkontroll av mätaren inföll sig snabbt frågan; var ett besök på hemlighuset heeeeelt nödvändigt en morgon som denna?? Fann mig dock snart därefter, påpälsad upp över öronen, ta mig över gårdsplanen till utedasset.
- For your information; endast tack vare den finländska "sisun", som är inbyggd i hälften av mina gener sitter jag här nu utan vingar och skriver i min blogg. Men tro mig, det var en pärs.. Tur nog har kvicksilvret klättrat upp med fart under förmiddagen både inomhus och utomhus så nu har mina fingrar tinat sådär lagom till lunch. Herren prövar blott han ej skjuter..

Golvbjälkarna klara i vardagsrummet

Under veckan, som gick fortskred renoveringen inne i huset. Nu har timmermännen bland annat hunnit med
att fixa alla golvbjälkar både i badrummet och i det blivande vardagsrummet. Nästan alla isoleringsskivorna, som ska vara mellan bjälkarna är också på plats.

Det var en gång en spis..

En gammal eldstad, som funnits alltsedan huset byggdes upp här på Gården, visade sig balansera på en trekantig sten under golvytan. Tur att spisen hållits på plats alla dessa år..

..men så icke längre.

Redan långt tidigare hade jag, efter moget övervägande, beslutat mig för att ge klartecken för en rivning av den här spisen. Beslutet visade sig vara bra. Då plåten, som omgav de gamla tegelstenarna och murbruket tagits bort kunde vi konstatera att det var hög tid för spisen att förflytta sig till spisarnas himmel. Skicket var med andra ord uruselt.

Här löper avloppsröret från badrummet till vardagsrumssidan, heja, heja!

Från badrummet är avloppsröret draget ända fram till källaren, som finns under markytan på husets ena kortsida. Senare skall röret anslutas till det blivande reningsverket, som inkommande vår ska grävas ner på gården.

Öppningen, som gjorts in till källaren där den tekniska centralen ska bli.

Bruksvattnet har kommit in i huset via ett vattenrör i  badrummet alla år vi bott här. Nu har det röret förlängts med ett specialdito. Strax innanför rörets hölje finns isolering och innanför den finns en elektrisk värmeslinga, som ska hålla vattnet på plussidan även vintertid. Det här vattenröret är nu draget från badrummet till källaren dit också tryckkärlet och vattenfiltret förflyttats (här ska för övrigt också centralen för jordvärmen installeras). Från källaren fortsätter vattenröret tillbaka till själva bostadsutrymmena. Det här innebär att vattnet kommer att röra sig i två olika riktingar under golven men på det här sättet slipper jag ha både det gamla varmvattenkärlet och tryckkärlet i badrummet där de befunnit sig tidigare. Den här omplaceringen gör också att badrummet blir lite rymligare.

Kaos

Medan renoveringen av huset fortsätter lever hundarna, katten och jag ihopträngda i det halvfärdiga köket. Där har vi det modernt med en "Öppen Planlösning", den senaste trenden på boendefronten. Öppen planlösning innebär att man har alla funktioner i ett och samma utrymme; kök, vardagsrum, sovrum e t c. Det här är ju ett praktiskt sätt att bo på. Hmm, varför låter jag renovera hela huset egentligen..?
Nej, kan knappt vänta tills huset blir helt klart. Att leva i detta kaos kräver lång stubin och ett ihärdigt fastklamrande i Visionen. På grund av all röra känns det bra att emellanåt ta sig ut på en promenad och tömma "hjärnkontoret" en stund.

Vad finns bakom de roströda, stolta furorna, tro?

Smygtitt

Gammal charm

Heavy artillery ready for action. Bäst att skynda sig hem...

Den bästa årstiden

... tycker alla fyrbenta islänningar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Voff

Kommer ni ihåg mig?? Jag heter Olga och är en av mattes ögonstenar.

Sedan en tid tillbaka har jag varit sjuk. Min bästis Esa, veterinären, han har kollat upp mig extra noga på sistone. Han sa att jag har något som heter lunginflammation så nu har jag inte fått vara ute på mina sedvanliga rundor i skog och mark. Matte har varit jätte sträng med att hålla mig inomhus. Älgarna i skogen och hästarna på Gården undrar säkert vart jag tagit vägen. Jag har bara fått gå ut och uträtta mina behov och sen snabbt som attan in i värmen i köket igen. Esa sa att jag måste äta mediciner, nästan lika starka som hästar får. För några dagar sen tog kuren slut men jag mår inte bättre för det.

Esa kollar mitt opererade ben...

Matte, som följer noga med hur jag mår sa åt mig att vi måste ringa Esa igen. Sagt och gjort. I går besökte vi honom på nytt.
Det är alltid så kiva att träffa Esa. Jag tycker så mycket om honom - fast jag tycker ju också om Tuvan (min hundkompis), Sara (katten) och matte här hemma förstås.

... mina tänder...

Liksom vid tidigare besök lyfte matte upp mig på Esas bord. Där kollade Esa mina tänder, mina ögon och mitt tidigare opererade högra ben. Sen lyssnade han på mitt hjärta. Då försökte jag stå så stilla som jag bara kunde.

...mitt vänstra ben...

Esa brukar säga att jag är en så fin hund och jag vet att han menar det. Den här gången ville han att jag skulle följa med till ett mörkt rum. Han lyfte upp mig på ett bord. Esa, matte och en annan mänska var där med mig också. Jag behövde inte få något stick för Esa sa att han vet att jag är så duktig.

...och mitt högra igen...

Först skulle jag ligga helt stilla på sidan. Jag  ville knappt andas för att matte och Esa skulle vara nöjda med mig. Hörde ett kort surrande alldeles nära mig. Sen skulle jag ligga på rygg med mina ben i luften. Oj, det var inte roligt alls men jag var matte och Esa till lags igen. Också nu försökte jag ligga jätte, jätte stilla. Det enda, som inte kunde vara stilla var mitt hjärta, som skuttade som en hare, boing, boing.
Jag tyckte att det tog lång tid innan jag igen hörde ett likadant surr som tidigare. När surret hade slutat sa Esa och matte att jag varit såååå duktig.
Esa och matte försvann ur mitt synhåll för en stund. Nu hade jag bara sällskap av den där tredje mänskan, som krafsade mig på mitt favoritställe; magen.
När matte kom tillbaka till mig igen såg hon allvarlig och lite lessen ut.

Hysch!! Esa lyssnar på mitt hjärta.

Det var nu dags att gå ut till det andra rummet där några andra hundar väntade med sina mattar och hussar. Där fanns en hund, som verkade bekant, tyckte jag. Sen förstod jag varför. Matte sa att den hunden också är som jag; en australiensisk working kelpie - men det var en han. Han var svart och brun. Han såg lite förvirrad ut men tror nog att han var snäll han också. Matte blev så glad att se honom så hon frågade hans matte om hon fick ta några bilder på honom. Hans matte och min matte pratade ganska mycket, bland annat om att det bara finns ungefär 350 likadana hundar som vi i Finland.

En nästan likadan hund, som jag

När vi kom hem, matte och jag, så tog matte mitt huvud mellan sina händer. Hon berättade att hon nu skulle sköta om mig extra mycket. Matte sa att mitt hjärta och mina lungor inte mår bra. Nu ska jag äta tabletter varje dag. Senare ska vi på nytt till Esa.

Hur det gick sen kan du läsa här.

Sotarmurre

... ärade oss med ett besök härom dagen. Hade bett honom komma och kontrollera skicket på de två skorstenarna i huset. Sotaren är av den gamla stammen. Ser precis ut som sotaren i barnböckerna. Svart, hurtig och rund om magen. Jag var lite orolig att han skulle trilla ner från mitt snöbeklädda tak då jag hörde honom äntra stegen där ute men, som han själv sa; han brukar ha änglavakt och ner kom han även denna gång med livet i behåll.
Vitsordet för skorstenarna blev inte så där hejdundrande gott. Den ena fick godkänt men den andra dömdes att rivas ända ner till mellantaket. Men inget negativt utan något positivt; i och med att halva skorstenen rivs kommer man sedan att kunna mura den nya ett stycke bakom den ursprungligas plats. Det i sin tur möjliggör att en ny spis kan byggas precis mitt emellan de nuvarande två rummen, som ska slås ihop. Så slutresultatet blir säkert bra  :-)

I går hade vi solförmörkelse. Fick av en händelse höra om den i radion. Grabbade tag i kameran, kallade på Tuvan och plumsade iväg med hunden hack i häl över de snöklädda fälten. Eftersom det var en rejält molnig dag blev det inte så bra foton. Lite speciellt kändes det ändå att få se månen skymma solen så där.

Inne i huset på Gården fortsätter timmermännen att flitigt jobba på. Nu har de sent omsider fått ut nästan alla stora stenbumlingar, som dök upp då golven i badrummet och de två intill-liggande rummen rivdes. Det var ingen lätt match för killarna att få ut stenarna men med hjälp av dels "snigeldynamit" och dels av en egenhändigt snickrad kälke låg till slut alla stenar på gårdsplanen.

Utanför huset, där händer det en hel del också. Sedan en par veckor tillbaka har trädbeståndet på den lilla sandåsen, som löper längs med Gården, glesnat betydligt. En duktig entreprenör har bokstavligen slagit klorna i de träd, som vuxit för tätt intill sina artfränder. Smick, smack och så har igen en fura dråsat till marken. Tidigare var den smala skogsremsan en enda röra. Det var svårt att ta sig igenom den. Nu, efter att den duktiga - och som det visade sig; trevliga - skogsmaskinsföraren har röjt upp bland träden ser det faktiskt inte alls illa ut. Efter några år, då de stammar, som nu blivit kvarlämnade har växt till sig så kommer åsen att vara kanon! 

Här går det undan; fura för fura, gran för gran..

Finfint campingväder

Jaa, jag måste då säga att det är ett väldigt bra campingväder i år! Därför är det med glädje jag vaknar varje morgon och kommer i håg att jag får fortsätta befinna mig på den här lite längre semestern.
Bara att ta på sig en lätt morgonrock och tofflor, grabba tag i tandborsten och handduken och därefter ställa sig mitt på gården under det klara, mörka himlavalvet. Där kan jag sedan, medan jag polerar garnityret hålla koll på att stjärnorna fortfarande under natten hållit sig fastklistrade där de ska. Är en exotisk upplevelse att märka att vattnet på tandborsten nästan hinner frysa till innan tandtvagningsproceduren är klar! Fräscht och härligt! För att inte tala om besöket på det onämnbara där ute (bergsklättringen inomhus är över; innetoan är slaktad!). Så underbart att på utedasset få befria sig från brallorna för att sedan i all sköns ro sitta ner. Ofta har jag med mig en tjock roman, som jag sedan lugnt läser minst ett kapitel ur medan jag njuter av det tropiska klimatet. Det ni! Det är förresten med glädje jag noterar att det utlovats 15 grader i morgon, minus...

-

Inne i huset uppenbarar sig flere gamla tapeter under väggskivorna, som bitvis tagits bort. Här nedan ett smakprov på dem. Alla är från den blivande "salen", det vill säga två rum, som ska förenas till ett större. Tapeten längst nere till höger är speciellt fin! Ser man tapeten i verkligheten kan man notera att de pyttesmå bladen på de mörka stråna är målade med guldliknande färg. Om du klickar med musen på den tapeten kanske du kan ana de verkliga färgerna. Museiverket skulle kanske vara intresserat av att ta del av de här unika, gamla tapeterna. Ska ta reda på saken.

  

Ännu ett nytt år

Än har jag förmånen att få uppleva ett nytt år. Bara en liten stund kvar tills vi ska byta siffran noll till ett.
Brasan knastrar hemtrevligt och värmestrålarna smeker min värkande kropp.

Än har jag många av mina närmaste kvar vid min sida och alla de kära, som inte längre är i den här dimensionen, även de känns speciellt nära denna natt.
Vad är det som gör att livet, som en gång var, känns så komprimerat under nyårskvällen? Symboliken av ett obönhörligt slut och en ny början?
För mitt inre passerar livet i revy med alla de människor, som betytt och betyder så mycket för mig. Också de, vilkas roll i mitt liv inte skulle bli så signifikant färgar mina tankar.
Alla ni, som jag mött, vare sig det varit ett flyktigt eller ett längre möte, vet att jag lärt mig något av precis er alla och vet, att jag är oerhört tacksam för det. Tack för att ni bidragit till att göra min vandring här så rik! Att ni varit med och danat mitt liv!

Utifrån kan jag höra spridda smällar av nyårsraketer. Här inne fylls tystnaden av två sovande hundars djupa andetag. Katten har kurat ihop sig bredvid mig på soffan. Jag kan känna värmen från hennes kropp mot min sida. Hästarna ute i stallet har det bra med sitt natthö framför sig. Vetskapen om att alla mina fyrbenta bästa vänner mår gott fyller mitt inre med frid och glädje.

Må himlens stjärnor i den kalla natten glimma förtröstansfullt över hav och land, över alla hjärtan i denna, vår stora men ändå så lilla värld.
Stilla andas jorden i tålmodig väntan på att människorna ska inse att precis allting och alla är beroende av varandra. Att vi är. När vi når den insikten då har verkligen det nya året förutsättning för att bli ett Gott nytt år.

Elden i spisen har sakta falnat.Tröttheten börjar tynga mina ögonlock. Dags att kura ihop sig i fosterställning mellan de rena, nymanglade lakanen och det vänliga täcket. I dag var i dag och intet längre. I morgon är fortsättning och samtidigt en ny början. Ödmjuk sluter jag ögonen.