Visst är det märkligt att helt främmande människor ibland kan kännas som om du känt dem länge? Ni är på samma plan direkt.
Härom dagen rullade en främmande bil in på Gården. Ut klev två vuxna, en man och en kvinna och deras tre små barn. Det visade sig att de var tjeckoslovaker, som bott en tid i Helsingfors där mannen tillfälligt jobbar. Det tog inte lång stund innan barnens föräldrar och jag på engelska livligt diskuterade om bland annat hästar, Finland, kemi och livsfilosofi. Vi träffades igen två dagar senare. En härlig humoristisk familj, som jag säkert kommer att ha kontakt med också framöver.
En del av de viktiga ingredienserna i livet är de där speciella Mötena. De hjälper oss att växa som människor och får oss att inse hur lika vi alla innerst inne är - också oberoende av vilken kultur vi vuxit upp i. Mötena påminner också om att livet inte bara är det du själv ser, tänker och tror. Det är så lätt att bli kung i sitt eget rike. Mindre lätt är att vara lyhörd för andra människors behov och tankar.
 |
| Utdrag ur Erik Lindorms härliga dikt |
Om man bor långt ute på landsbygden och dessutom har sin arbetsplats på samma ställe finns det alltid risk för att man blir ofrivilligt isolerad. Även om Gårdens läge är beläget mitt i Ingenstans har till min glädje ändå människor från när och fjärran hittat hit under de femton år jag har bott här. Min tidigare verksamhet på Gården möjliggjorde ett socialt rikt liv. Med en del av besökarna har jag fortfarande kontakt. Då jag inte har gäster eller själv är på resande fot njuter jag av friden och tystnaden på Gården. Tystnad är som känt inte längre en självklarhet i våra livsrum. På Gården kan man ännu njuta av den. Med tiden har tystnad blivit allt viktigare för mig. I den blir den inre rösten klarare och inbjuder mig till att bli ett med stillheten och ron. I det rummet kan själen vila.
Eftersom bostadshuset på Gården är gammalt vill jag gärna respektera och lyfta fram det särdraget. Därför använder jag en del av de möbler, som redan fanns i huset när jag flyttade in. Gammalt är ofta vackert och "ärligt". Genom sina skavanker, brister och gamla patina berättar möblerna sin egen historia.
Trots att husets tidsenliga charm ska få komma till sin rätt ska det ändå inte kännas tungt, dystert och musealt, tycker jag. Generös användning av bland annat vit linoljefärg kommer här väl till pass :-).
 |
| Det röda torpet på åsen |
Att bo på en gård, som förutom själva bostadsbyggnaden består av gamla uthus gör att du kan fynda prylar, som du inte sett förut. I går var en sådan dag.
Den nuvarande spegeln, som är i badrummet är inte helt bra. Man tager ändå vad man haver (sa Kajsa Varg) och därför blev det Ikeaspegeldörren, som jag målade om lite och som du kan se i inlägget "Ljusare tider" - januari. Har fortsatt leta efter en annan badrumsspegel med gammal charm. Att jag skulle hitta den perfekta spegeln i ett av uthusen på Gården hade jag ingen aning om men så blev det. Hittade The Spegel :-)! Den hängde i det gamla torpet, som står uppe på en liten ås och som också hör till Gården.
Spegeln är gammal och försedd med en svartmålad, sliten smal träram. Ett stänk av silverliknande färg är målat i en smal, smal kant närmast spegelytan.
Spegeln är fuktskadad men vacker. Den främre, reflekterande ytan är helt jämn och intakt men fukten, som har trängt in genom baksidan av spegeln har bildat en mörk, oregelbunden marmorering, som syns på spegelns framsida. Mönstret påminner delvis om grova och smala grenar, som jag associerar med släktträd.
 |
| Den Magiska Spegeln (den runda formen i mitten är en annan spegel, som finns vid fönstret) |
Då jag ser mig i den medfarna spegeln påminner den mig om livets förgänglighet och jag kan nästan känna vinddraget av Tidens vingslag. Tankar om hädangångna människor, som bott här på Gården dyker också upp. Hur levde de? Vad tänkte de då de såg sig i den här spegeln?
Det här är inte vilken spegel som helst. Detta är Den Magiska Spegeln :-)!
