Graniten

..till köket har äntligen kommit. Samtidigt fick jag också diskhon, som blivit fastlimmad under granitskivan. Härligt med tillgång till köksarbetsbord! Nu kan jag äntligen fixa vettig mat efter ett år med halvfabrikatmat. Trots att valet av arbetsskiva blev en seg process är jag nöjd över slutresultatet. Bianco Sardo heter graniten.





I övrigt känns det som om jag är förföljd av... lister.
Långa lister, korta lister. Nymålade lister överallt.

En liten lampskärm, modell skomakare, fyndade jag i en av uthusen på Gården. Till skärmen ska jag försöka skaffa en lamphållare. Lampan blir säkert trevlig vid ett av köksfönstren. Numera finns det dessutom att få elledningar, som är beklädda med textil, sådana som man hade förr. Sån ledning skulle nog bli fin att hänga upp lampan i.


När hunden Tuvan och jag tog oss en skogspromenad i morse stötte vi på något, som jag aldrig råkat se förut men som garanterat funnits där lääääääänge ...

.. en STENÅLDERSMÅLNING!! Vilket fornfynd! Tänka sig att det finns sådana här rariteter nära Gården. Inte illa, inte illa!

Min senaste passion

..är fönster. Gamla fönster av olika modell och årgångar fascinerar mig mycket. Det senaste "fyndet" är fönstret här nedan. Oerhört vackert och charmigt! Det är inte utan orsak att man säger att fönstren ger huset dess själ.

 

En dag när solen låg lägligt till råkade en av timmermännen upptäcka att någon ristat in årtalet 1909 i en av husets grundstenar. Så huset, i den storlek det är i dag, byggdes 1909 men själva storstugan (köket) och de två mindre rummen, som nu är badrum och tambur, är äldre än så. De utgör tillsammans den stockstuga, som flyttades över i slutet av 1800-talet från byn till den plats huset står i dag. I mitt kök vittnar de gamla, synliga stockväggarna om den svunna tiden.

...och mossa på tegeltakets norra sida...

Vacker, gammal mossa på stenfoten...

På taket finns nu tre skorstenar; mamma, pappa och baby Skorsten. De två yttersta är vanliga rökkanaler men till den mittersta är planerat att ansluta kökets spisfläkt, badrumsfläkten och ett ventilationsrör från källaren. - Ett gammalt hus med aktning måste ju också ha ett välfungerande försvar. Här ovan till höger syns kanonmynningen, som är riktad utåt från källaren.

 

Till kvällen blir det igen dags att ta in hästarna från betet...

... och föra in dem till stallet, som väntar i kvällssolens sken.

TREVLIG MIDSOMMAR PÅ ER ALLIHOPA

önskar alla invånare på Gården!

Tant Svart

Efter en ombytlig väderlek med solsken och regn blev det dags att spänna ogräshackan bakom hästen. Men oj, den måste repareras. Bäst att ta den till De Två Smederna.







Min kompis kom med mig och tillsammans traskade vi in till smedjan.










Där inne tog smederna hand om mitt redskap. Det med vatten drivna stora hjulet sattes i rörelse. Hjulet i sin tur alstrade kraft till hammaren, som långsamt men säkert omformade hackan så den blev i skick igen.










Döm om min förvåning när vi stötte på Tant Svart då min kompis och jag kom ut i solskenet igen. Hon hade tappat bort sina systrar Tant Brun och Tant Grön. Nu undrade hon om vi hade sett dem. Fast vi inte kunde hjälpa Tant Svart verkade hon hur glad och nöjd som helst ändå där hon stod i solskenet.













På vägen hem såg vi snyltgäster på det stora trähusets vägg. Vilken bra utsikt och super viloplats, tyckte de förnöjda fåglarne.

Altanen

...tar sig bit för bit...

 ...och här är den nya dörren ut till altanen på plats.

Utsikten från den blivande altanen (de snett liggande bräderna fungerar som tillfälliga byggstöd).








När det var dags för att rengöra hästarnas vattenhinkar utanför stallet härom dagen stötte jag på Herr Humla. Både han och jag blev nog lika förvånade över det plötsliga mötet. Kolla hans uppspärrade ögon :-)!

Perspektivet

 Nu har renoveringskaoset nått sitt klimax. Att överleva i detta virrvarr med förståndet i behåll är en bedrift i sig. Bäst att fly fältet genom att klättra upp på taket och låta själen svinga sig över skog, berg och fält... "Perspektivet, perspektivet, minns det rätta perspektivet", mumlar jag som ett mantra med sammanbiten mun och pannan i veck där jag står och balanserar på taknocken.

 Målarpenseln har numera vuxit fast som ett förlängt, spretigt finger i min hand. När Gårdens alla hjärtan har lagt sig till ro för natten målar jag fortfarande i skenet av den starkt lysande strålkastarlampan. Då ögonen säger upp kontraktet för dygnet kravlar jag upp ur färgburken och stapplar till kojs. Väl där slocknar jag som ett utblåst stearinljus.
Det sägs att en omfattande husrenovering eller ett nybygge kan leda till skilsmässa mellan man och hustru. Vad som kan hända när en solo person renoverar sitt hus har jag aldrig hört talas om. Har du?