Vargtimmen

Med ett snabbt ryck öppnar jag ögonen. I ett något förvirrat tillstånd mellan sömn och vakenhet försöker jag orientera mig i det skumma rummet. Där syns täljstensugnens konturer, där lampan över det långa bordet. Taket, som är vitmålat ser nu närmast dystert grått ut. Rummets alla färger har smultit samman till bara två; grått och svart. Hjärtat hamrar på som en stånghammare. Har ingen aning om vad som väckte mig.
Orofyllda tankar erövrar min hjärna. Hur ska det gå med det? Än det och det? Ångesten griper tag om mitt inre med sina långa, knotiga klor. Tänk om jag inte hinner med allt det där, som jag vill göra? Hur ska det gå med allting?

Det kliar på skulderbladet... hmm, känner mig lite hungrig... Usch, så varmt här är. Var är min svalare pyjamas? Jag ser ju inte, här är så mörkt...
Katten hoppar upp på sängen och kurar ihop sig på min mage. Det är som om hon anar att matte inte mår så bra. Hunden kommer fram till min sängkant. Hennes undrande blick urskiljer sig i mörkret.
Det känns som om något kryper bakom mitt öra.. Kudden är alldeles för varm. Madrassen känns hård och ojämn.

Klockan i rummet tickar på med en taktfast rytm. Tänk att jag inte tidigare märkt att den tickar så högt... Försöker urskilja i vilket läge klockans visare på urtavlan befinner sig. Halv fyra... En hel evighet kvar till morgonen. Känner mig som ett knytt i sitt lilla bo. Världen utanför är ful och elak och månen har övergivit mig.

Sjunker in i en lätt slummer bara för att vakna igen efter - som det känns - en bråkdels sekund.
Hunden har gått tillbaka till sin sovplats, katten har förflyttat sig till min axel. Allt annat är tyst,  helt tyst utom klockan, som tålmodigt fortsätter ticka där uppe på väggen. Ska den här natten aldrig ta slut? Har morgonljuset svikit mig?

Översköljd av tankar, som irrar från det ena till det andra utan vettigt sammanhang sjunker jag på nytt småningom in i en olustig dvala.
Följande gång jag vaknar märker jag till min stora lättnad; äntligen, äntligen har gryningen kommit till min undsättning! Med ens är oron som bortblåst. Har redan glömt bort vad jag i vargtimmen grubblat på. Härliga nya morgon! VÄLKOMMEN MORGONLJUS!!