Blåsigt och dystert ute

..och tidigt mörknande kväll. Fram med stearinljus och elektriska ljusslingor. I ett nafs har mysfaktorn höjts med hundra.


För ett tag sedan hittade jag en armatur till badrumstaket. Kristallerna i lampan gör ett spännande skuggspel mot det mörka linoljevaxade taket. Badrumstaket är för övrigt det enda mörka innertaket i huset. De övriga färgerna i badrummet är också övervägande mörka för att belysningen, bland annat från de mot väggarna riktade dimmerförsedda spotlightsen, ska komma till sin rätt. Ett generöst tilltaget fönster på rummets ena kortsida gör att det naturliga ljuset flödar in på dagarna.

Datorer och televisioner (tv:n slängde jag ut för flere år sedan) i all ära men den hederliga och funktionssäkra radion är nog ändå i en klass för sig. Enkel att använda, billig i drift och kan alltid erbjuda något för alla och envar dygnet runt. I det här huset är radion i flitig användning.

Titta vilken snickarglädje man hade förr! Ett exempel på det är det gamla skåpet, som finns i köket. 






Renoveringen av huset framskrider just nu i snigelfart. Jag tycks inte ha tillräckligt tid att göra allt det där jag planerat göra själv. Massor är fortfarande omålat och de två rum, som väntar på sin tur att bli renoverade borde jag tömma så snart som möjligt så timmermannen kan påbörja sitt jobb där. Just nu skulle det vara bra om dagarna var dubbelt så långa. Renoveringen av huset har visat sig bli en längre utdragen process än jag från början trodde. Ett år och två månader har förlöpt så här långt. Att leva i ett halvfärdigt hus med därtillhörande kaos är inte alltid det lättaste. Ännu återstår renovering av två rum, förnyandet av den yttre brädfodringen, renovering av fönstren (som jag ska göra själv), nytt golv i verandan och reparation av yttertaket (under nuvarande gamla taktegel behövs en filtmatta). Ändå går ingen dag utan att jag känner mig enormt tacksam över att jag äntligen har, på höstsidan av mitt liv, ett hem, som är varmt och mysigt och där tidigare generationer ännu finns kvar.

Åhå, så matte stökar på, tänker Tuvan. Ingenting undgår hennes vakande öga.

Inte roligt

..senaste vecka då nåt mysko fick mig på knä. Bom, bang bara så låg jag där för sju ankare och en dragg med illamående och feber. Sådana här gånger önskar jag att jag hade en stalldräng där ute. Det var bara att släpa sig ut och jobba som förut skicket till trots. Tur nog så finns det i stallet boxväggar, som man kan luta sig mot när benen darrar, som om en jordbävning av Richtermagnitud 7 är på gång.

Nu, efter fyra dagars prövning mår jag fina firren igen. Vilken lyx att få vara kry!

Så här förresten, blev skåpet i tamburen att se ut när skivan fick vit linoljefärg. Efter ett tag kommer färgen att gulna en aning, vilket bara kommer att passa bra till den här äldre husatmosfären.


Här en glimt från ett annat hörn i samma rum. Dörren, som leder till badrummet ska också målas med vit linoljefärg småningom. Den gamla färgen skrapades bort och då blev dörren rätt så fin men med tapeten bredvid blir helhetsintrycket lite oroligt, därför ska nog penseln fram, tycker jag. Den lilla gluggen i nedre delen av dörren är katten Saras egen ingång till sin toalett. Småningom ska en liten gardin hänga över hennes entré. Det är ju viktigt med privacy när man ska på det allra heligaste! Sara har ännu inte bestämt sig för vilken färg på gardinen hon vill ha.

Det gamla, nötta handtaget på badrumsdörren skulle säkert ha flere intressanta människoöden att berätta om.




Ibland glömmer jag bort att Sara faktiskt är ett litet rovdjur. När jag blir påmind om det blir jag nästan lite skraj.

Skraj var däremot inte den gäst, som härom natten besökte min kryddlåda i köket. Nix, bäst att smaka på lite krydda här och lite krydda där, tyckte den lilla gästen. Bäst under gommen tycktes ändå kokosflingorna sitta för innehållet i den påsen hade minskat drastiskt. Eftersom jag inte är den, som låter en sådan här incident gå obemärkt förbi bestämde jag mig för (med aningen dåligt samvete) att ordna en liten överraskning för min gäst till följande natt..

.. och BINGO; följande morgon kunde jag bara konstatera att..

                                          ..skrattar bäst som skrattar sist!