VÄLKOMMEN!

VARMT VÄLKOMMEN! Skoj att du tittar in :-)! Bloggen är dedikerad till den lilla svalunge, som jag fick "låna" sommaren 2010 och som du kan läsa om i de första inläggen. En renovering av huset på Gården får du också följa med bland annat ditt och datt.
Om du är ny här börja gärna läsa från sidan "Det var en gång" (27 juli 2010). Inläggen kan med fördel läsas i kronologisk ordning, som en helhet, men givetvis också som enskilda, fristående sidor. De flesta foton kan du se i större format genom att klicka på dem. Ni tycks vara många, som läser här. Blir jätte glad om du lämnar ditt spår i kommentarrutan.

söndag 6 november 2011

Inte roligt

..senaste vecka då nåt mysko fick mig på knä. Bom, bang bara så låg jag där för sju ankare och en dragg med illamående och feber. Sådana här gånger önskar jag att jag hade en stalldräng där ute. Det var bara att släpa sig ut och jobba som förut skicket till trots. Tur nog så finns det i stallet boxväggar, som man kan luta sig mot när benen darrar, som om en jordbävning av Richtermagnitud 7 är på gång.
Nu, efter fyra dagars prövning mår jag fina firren igen. Vilken lyx att få vara kry!

Så här förresten, blev skåpet i tamburen att se ut när skivan fick vit linoljefärg. Efter ett tag kommer färgen att gulna en aning, vilket bara kommer att passa bra till den här äldre husatmosfären.


Här en glimt från ett annat hörn i samma rum. Dörren, som leder till badrummet ska också målas med vit linoljefärg småningom. Den gamla färgen skrapades bort och då blev dörren rätt så fin men med tapeten bredvid blir helhetsintrycket lite oroligt, därför ska nog penseln fram, tycker jag. Den lilla gluggen i nedre delen av dörren är katten Saras egen ingång till sin toalett. Småningom ska en liten gardin hänga över hennes entré. Det är ju viktigt med privacy när man ska på det allra heligaste! Sara har ännu inte bestämt sig för vilken färg på gardinen hon vill ha.


Det gamla, nötta handtaget på badrumsdörren skulle säkert ha flere intressanta människoöden att berätta om.




Ibland glömmer jag bort att Sara faktiskt är ett litet rovdjur. När jag blir påmind om det blir jag nästan lite skraj.


Skraj var däremot inte den gäst, som härom natten besökte min kryddlåda i köket. Nix, bäst att smaka på lite krydda här och lite krydda där, tyckte den lilla gästen. Bäst under gommen tycktes ändå kokosflingorna sitta för innehållet i den påsen hade minskat drastiskt. Eftersom jag inte är den, som låter en sådan här incident gå obemärkt förbi bestämde jag mig för (med aningen dåligt samvete) att ordna en liten överraskning för min gäst till följande natt..

.. och BINGO; följande morgon kunde jag bara konstatera att..

                                          ..skrattar bäst som skrattar sist!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar