Blåsigt värre

Välkomnades härom morgonen av en stark blåst och granna höstfärger när jag sömnig öppnade dörren för att släppa ut hunden Tuvan och katten Sara. Gårdsflaggan fladdrade ystert...

,

... och det skogbevuxna, höga berget i väster formligen sprakade av de höstgranna lövverken. Bakom trädtopparna tornade tunga moln i ultramarin upp. De lättare, vitgrå bomullsmolnen puffades uppåt av den djupblå mattan. Här och var i bomullsbädden skymtade den ljusblå himlen, som en sista hälsning från den gångna sommaren. Färgerna på naturens palett verkade nästan overkliga.

Snart var ruljansen på Gården igång. Efter att ha städat stallet och utfodrat hästarna var det dags för mig att gå in och avnjuta en cappuccino (numera min favoritdryck). Snart ville också Tuvan in. Hon vet precis i vilket fönster hon ska spana för att det ska ta skruv i matte.  Ett kort yl och gläfs plus ett intensivt spanande ögonpar får matte att lyda. Vips öppnas ytterdörren för Tuvan igen. Så ska mattar skolas, tycker Tuvan. Fungerar alltid, tänker hon förnöjt när hon slinker in.

Snart var det dags igen för Gårdens dörrvakt att öppna dörren. Nu var det katten Sara, som för andra gången den här morgonen ville ut och kolla läget med mössen i stallet.

Jag känner på mig i morrhåren att det finns en läcker stek i stallet, tänker Sara.

Undrens tid är icke förbi för den här dagen kom äntligen den efterlängtade elektrikern. Han jobbade effektivt både i köket, badrummet och vardagsrummet. Härligt med bra arbetsbelysning i köket.

Nu kan man kocka också kvällstid.