Än

... är det lite sommar kvar. Morgnarna har blivit aningen svalare nu liksom kvällarna men än kan jag njuta i min hängmatta, iaktta den sommarblå himlen och de vita molnen, som fångar mina tankar för en stund och sedan dansar vidare.

Hängmatta förresten; den person, som uppfann hängmattan borde få en extra fjäder i hatten. Efter den här sommaren kan jag inte förstå hur jag tidigare klarat mig utan denna superba uppfinning.

I början av sommaren såg jag i en tidning ett foto på en randig hängmatta i härligt glada färger. Det blev kärlek vid första ögonkastet. Efter några om och men fick jag mattan hemskickad med posten.

Eftersom en hängmatta inte hålls i luften av sig själv (ifall det inte är en flygande matta) så måste jag försöka montera upp den någonstans på Gården.
Den stora björken, ja den fanns färdigt på den rätta platsen. Några problem med att montera upp ena ändan av hängmattan i trädet var det inte. Men vad göra med den andra? Alla andra träd på min tomt växer förargligt nog alltför långt ifrån björk nummer ett för att de skulle kunna göra någon nytta in The Misson Hängmatta.

Eftersom jag av börd tillhör ett envist och segt släkte gav jag inte upp på grund av några träd, som valt fel växtplats. Bestämde mig i stället för att släpa fram den långa och rätt kraftiga träpåle, som jag visste att fanns i ett av uthusen. Sedan var det bara (...) att försöka få ner pålen i jorden, som var hård som betong på grund av den långvariga torkan. Balanserande på en stege svingade jag resolut min slägga genom den av sommarhetta dallrande luften. Visionen om kommande, loja dagar i hängmattan fungerade som drivkraft. Med svetten bokstavligen forsande ner för min panna och mina bestämt sammanbitna läppar fick jag till slut träpålen millimeter för millimeter dit den skulle.
Gissa om jag var nöjd när jag lite senare för första gången fick äntra (för äntra, det måste man göra annars skulle man raskt finna sig studera mikroblivet på markytan) min fina hängmatta!!

De närmast följande dagarna upptäckte jag att jag i min hängmatta kan;
a) ligga som en banan med huvudet mot Moder Björk och spana mellan hennes grenar på trafiken uppe i det blå
b) fortfarande ligga som en banan och kolla in mina tår (när blev mina tår så knotiga??) eller läsa någon av de intressanta heminredningstidningarna
c) bestämma hängmattans lutning under min rygg beroende på hur jag placerar höger respektive vänster ben. Snacka om finjustering!
d) sitta tvärs över mattan med benen lojt över mattkanten (gärna med fötterna i ett svalt vattenbad) och samtidigt balansera en kopp kaffe i ena handen och ha en god bok i den andra (efter några dagars träning med kaffekoppen gick det riktigt bra)
eller
e) ligga på min endera sida och studera de flitiga myrornas liv.
Att stå i min fina hängmatta har jag inte lärt mig. Men vem vet, kanske det lyckas nästa sommar efter vinterns yogakurs :-).

Vid ruskigt, blåsigt väder, då jag helst befinner mig inomhus fungerar min suveräna hängmatta som en vindmätare. Med bara ett enda ögonkast kan jag sittande i köket få information om både vindstyrka och vindriktning. Hängmattan rengör sig själv också. Efter regnet är den ren och fin igen och i naturens egen torktumlare, blåsten, blir den torr i ett nafs. Det bästa är att allting sker utan att jag behöver lyfta ett finger. Dessutom kan det, enligt min mening, inte bli mera ekologiskt än så.