VÄLKOMMEN!

VARMT VÄLKOMMEN! Skoj att du tittar in :-)! Bloggen är dedikerad till den lilla svalunge, som jag fick "låna" sommaren 2010 och som du kan läsa om i de första inläggen. En renovering av huset på Gården får du också följa med bland annat ditt och datt.
Om du är ny här börja gärna läsa från sidan "Det var en gång" (27 juli 2010). Inläggen kan med fördel läsas i kronologisk ordning, som en helhet, men givetvis också som enskilda, fristående sidor. De flesta foton kan du se i större format genom att klicka på dem. Ni tycks vara många, som läser här. Blir jätte glad om du lämnar ditt spår i kommentarrutan.

måndag 2 augusti 2010

Trött

... har Svalis verkat nästan hela dagen i dag. I skrivande stund sitter han på min axel. Förutom att han varit extra lågmäld verkar han ändå i övrigt helt förnöjd med sin tillvaro. Min axel utgör numera en omtyckt utkikspost för honom.

Svalis´ balans har förbättrats. Det märks då han färdas omkring på min axel både här inne men också där ute. Ja, ute var vi nämligen i dag en sväng. Nogsamt kollade vi förstås först att katten Sara inte lurade i buskagen. Någon ansats till att försöka flyga gjorde Svalis inte.

Inomhus har Svalis försökt flyga men mest har det handlat om att han flaxat febrilt och förflyttat sig uppifrån neråt. Uppåt har jag sett honom flyga bara en gång. Jag börjar känna en liten gnagande oro. Står allting rätt till med Svalis??


Tuvan vill se på Svalis

- Fick ett intressant telefonsamtal av Bengt Monnberg från Helsingfors. Bengt visste berätta att även han och hans familj för flere år sedan hade räddat en liten, nykläckt svalunge, som fallit ur sitt bo. Ungen hade fått ett nytt härbärge i en avigt vänd skinnmössa där den hade trivts alldeles utomordentligt. Svalungen var till och med rumsren för den utförde alltid sina toalettbestyr utanför mössan. Så ni, som trodde att svalor inte förstår ett dugg är helt ute och cyklar. Svalor är hur smarta som helst! Av Bengt fick jag lite mera tips om kost för små svalungar. Jätte bra!
Svalan, som bodde i Sibbo skärgård hos familjen Monnberg ville inte skiljas från dem så lätt. Till slut flög den ändå motvilligt sin kos men det mest fantastiska är att den kom tillbaka följande vår.
Tack, Bengt, för ett intressant samtal :-)!

En trevlig gäst hade vi förresten i går. Trevlig inte bara för att hon är min syster utan också för att hon hämtade den bästa av presenter; FLUGOR!!!!! I en liten, tätt försluten plastpåse fanns ett flertal, nyss fångade flugor, en del ännu sprattlande. Wow, äkta flugor från Ufferbackens ladugård, se de, de går inte av för hackor! Mums filibabba, tyckte Svalis och innan kvällen kom var alla flugor uppätna och en nöjd Svalis somnade med ett - kan jag slå vad om; - leende på näbben.

Oj så han nojsar, tycker Olga

2 kommentarer:

  1. Alltså, man blir mer o mer fäst vid Svalis, så den dag han eventuellt flyger iväg blir det väl tårar o flaggan på om inte halvstång så trekvarts stång = både trevligt o sorgligt!! Underbara bilder också!!

    SvaraRadera
  2. Tusen tack!! Så enormt roligt att få respons på sidorna!!

    SvaraRadera