Härom dagen när jag tog mig en avkopplande promenix ute i det gröna och befann mig helt i egna tankar, dök det plötsligt upp en märklig, stor figur. Helt tyst utan förvarning hade den vuxit upp med rekordfart ur det höga, svajande gräset framför mig. Avståndet mellan detta märkliga väsen och mig kan inte ha varit längre än ca tio meter. Vad i all världen var detta??? Efter ett tag, som kändes som flere minuter men antagligen bara var sekunder, insåg jag; Detta måste vara ett av de omtalade HÄLGARNA!!!
Det är nämligen så, att i bygden har i flere generationer berättats om de mystiska, oerhört sällan sedda hälgarna. De lär ska vara en korsning av älgar och hästar. De få gånger någon har haft ynnesten att få se en hälg (eller flere om fru Fortuna varit välvilligt inställd den dagen) så har det varit då skymningen varsamt sänkt sina slöjor över skog och mark. Det senast nedtecknade mötet med en hälg var i början av 1900 talet, närmare bestämt i juli år 1923.
Hälgen är känd för att vara ett väldigt skyggt klövdjur, som med blixtens hastighet och lika tyst, som den kommer, igen försvinner.
Om man har turen att få se en hälg eller rent av flere kan man eventuellt också få syn på vilda hestdjur i samma flock. Hestdjuren liknar vanliga hästar men de är försedda med klövar liksom hälgarna. Både hälgar och hestdjuren livnär sig på dels gräs och skogens vilda örter och bär men de äter också gärna sniglar och ödlor. Till åtskillnad från vanliga älgar har hälgar inga horn.
När jag nu stod öga mot öga med en livslevande hälg var det ingalunda skymning utan undantagsvis en eftermiddag då sikten var god. Döm om min ytterligare förvåning då plötsligt flere hälgar och hestdjur dök upp ur den vajande grönskan. Med hjärtat bankande, tarmluddet krökande sig av spänning och händerna darrande av upphetsning slet jag fram min medhavda kamera, som jag helt av en händelse råkade ha med mig.. och så knäppte jag några bilder av dessa, mytiska väsen innan de försvann där skogen möter de gröna vidderna.
Känn dig hedrad, kära läsare, för här ska du få se dessa unika hälgar, som jag mötte. Borde jag kanske kontakta National Geographic också??
hihi, spännande de här hälgarna. Jag skulle nog bli lite skrämd om jag mötte en!
SvaraRaderaja, det var inte utan att jag fick hjärtsnörp... :-D
SvaraRadera