VÄLKOMMEN!

VARMT VÄLKOMMEN! Skoj att du tittar in :-)! Bloggen är dedikerad till den lilla svalunge, som jag fick "låna" sommaren 2010 och som du kan läsa om i de första inläggen. En renovering av huset på Gården får du också följa med bland annat ditt och datt.
Om du är ny här börja gärna läsa från sidan "Det var en gång" (27 juli 2010). Inläggen kan med fördel läsas i kronologisk ordning, som en helhet, men givetvis också som enskilda, fristående sidor. De flesta foton kan du se i större format genom att klicka på dem. Ni tycks vara många, som läser här. Blir jätte glad om du lämnar ditt spår i kommentarrutan.

torsdag 25 november 2010

Vad döljer väggskivorna?

Dags att ta bort skivorna från de tre täckta väggarna i köket.
Titta vilken fin stockvägg det kom fram på ena kortsidan! Lika fin som den övertäckta stockvägg, som jag för ett antal år sedan i ett anfall av omändringsiver en sen kväll (!) började plocka fram i köket. Den här nu funna stockväggen ska också förbli synlig, klart som korvspad! Eftersom vi ändå planerat att förnya den utvändiga brädfodringen så kan vi fixa isoleringen av de här väggarna från yttre sidan.
Vackra, vackra stockväggar!

När skivorna togs bort från innerväggen där jag tidigare haft diskbänk och skåp hittade vi en dörröppning! Ahaa; så tydligen hade man tidigare kunnat gå ut och in på två ställen i köket. Det rum, som i dag fungerar som badrum och som gränsar till köket var en liten kammare förr. Det berättas att en av kvinnorna, Hildur, som bodde här långt före jag flyttade till Gården, dog i den kammaren. Träsoffan där hon slöt sina ögon för sista gången finns kvar.

Intressant är att intill den nyss funna dörröppningen fanns lite gammal tapet. Jätte skoj att se hurudan tapet de hade förr här! En liten del av tapeten plockade jag bort och placerade i gott förvar för kommande generationer. Härligt med all gammal historia, som kommer fram allteftersom renoveringen i huset på Gården fortsätter!                                                                        
På tal om dörrar.. Förr spikade man så kallade fästjärn, smala metallstycken i dörrkarmen och i den angränsande väggkanten, vanligen två järn, ibland tre per dörrsida. Varför det, tro? Jo, eftersom stockväggar sätter sig med tiden måste man hitta på något sätt att ändå hålla dörrkarmen och väggen ihop. Heureka! Fästjärnet såg dagens ljus! Det löste problematiken på ett smidigt sätt. När väggen sjunker följer samma sida av fästjärnet med utan att för den skull tappa det stadiga greppet om dörren.

Bilden ovanför till vänster föreställer en fastsättning i dörrkarm och vägg. Här gäller det en innervägg, som inte sjunkit alls och därför har fästjärnet förblivit i horisontellt läge. Om en dörr blivit fastsatt i en yttervägg så har järnet på väggens sida vanligen sjunkit neråt.
Samma fastsättningsteknik med fästjärn skulle aldrig fungera med dagens moderna dörrar i stockhus. Dörrarna är alldeles för klena i konstruktionen och skulle helt enkelt gå sönder.

2 kommentarer:

  1. hej
    vad stoppade ni i springorna mellan stockarna?
    våra är fulla av mossa och den vill vi gärna stänga in där och inte ha i maten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!
      Mellan stockvarven fanns torv och mossa. Vi diktade bara in materialet ytterligare. Inga problem med mossa i maten här :). Dock, vet att ett alternativ är att använda sig av lindrev, som finns att köpa metervis i byggnadsvårdsaffärer. Positivt är det snygga resultatet, negativt det höga priset. Sen finns det de, som använt hästtagel men jag vill gärna att mina hästar ska få ha sina tagel kvar så det var aldrig ett alternativ här :-).

      Radera