Golvet

Att välja virke till köksgolvet blev ett projekt för sig. Fick ändå till slut tag på 290 mm breda och 32 mm tjocka spontade och hyvlade furubamsingar från en såg.
Virket var rätt så kådrikt. Kåda i trä har en naturligt impregnerande verkan, vilket gör att virket blir hållbarare än trä utan det här klibbiga ämnet. Så i det hänseendet består köksgolvet nu av ett bra virke. Att trä i dag inte är lika starkt som det var förr är en annan femma. Numera växer skogen här nere i södra och mellersta Finland snabbt på grund av konstgödsling och då blir kvaliteten inte lika bra jämfört med långsamt, i egen, naturlig takt växande träd.

Årsringarnas täthet och antal brukar anges som ett mått på hur bra barrträdens kvalitet är. De mörka sommarringarna är belägna tätt intill varandra i ett starkt virke. Antalet ringar borde helst inte understiga 10 per tum (1 tum = 2.54 cm). Sällan finner man ändå så pass bra virke i handeln, tyvärr. Många av de bräder, som nu finns i köket uppfyller inte det här kriteriet men vad gör man? Det var bara att ta det som fanns till hands. Ändå kan jag inte påstå att golvtiljorna är dåliga. De är härligt bastanta, i stil med dem, som man hade förr.

Jag valde Allbäcks bruna linoljevax till golvets ytbehandling. En gång är det vaxat och nu ska det torka några dygn. Sen blir det kanske samma behandling en gång till och till sist gnids genomskinligt linoljevax på. Det sistnämnda behövs för att ytan ska bli hållbar mot slitage.

De två stockväggarna piffades upp. Gamla trasor, som i tiden klämts in för att fungera som isolering togs bort och den lav och mossa, som ställvis finns kvar får förbli där. Tycker man att man vill isolera stockmellanrummen och springorna bättre kan man använda lingarn eller varför inte hästtagel, som man också använde sig av förr - fast hästarna här på Gården behöver nog sina tagel själva...
Linet finns att få i olika grovlekar. Det materialet är bra att isolera fönstren med också ifall man inte vill använda plast- eller gummilister. Ovanpå kan man använda papperstejp. Fungerar superbt!

Skojigt var att vi mellan stockvarven hittade en gammal sångtext, som var handskriven på ett rejält gulnat papper. "Bohuslänska sjömansvalsen". Under vistexten har Hjalmar Sirén och Ivar Sirén skrivit sina namn. Någon, som hetat Elin Karlsson på Malmgatan 24 Helsingfors finns också upptecknad på det spröda arket. Vem dessa mänskor var har jag ingen aning om .... utom att de var Hjalmar, Ivar och Elin förstås....

Förresten, en tapet har timmermännen hunnit klistra upp i köket. Papperstapeten är tryckt med originalvalsar från en gammal nedlagd tapetfabrik i Riga. Mönstret representerar 1920 talet.


Nu är taket målat en andra gång.  Så här ser det ut nu.




 Till sist ett dödsbud;


Ute i sadelkammaren i stallet har den unge musen Filip gått en ond, bråd död till mötes :-( !
Länge hade han levat furstligt smaskande i sig allehanda godsaker under nätternas mörka timmar. Med hjälp av sina späda tassar knaprade han i sig hästfoderbriketter, sojakross, torkat mumsigt bröd och B-vitamindroppar och inte att förglömma det av näring sprängfyllda mineralfodret. Allt detta dög Filips kräsna gom. Det här stället är super, tyckte Filip...
... tills det inte var det längre....

Mor, far, morfar och farmor samt bröderna Egon, Gustaf och Huldrik sörjer.