Dag 2...

Mera mat, meeeera maaaaaat!!!!!!

.. var menyn likadan i stort sett som dag ett förutom ett tillägg av lite malet rått kött. Att en liten fågelunge kan ha ett så stort gap hade jag inte förstått tidigare. Inte bara maten utan också pincetten höll på att försvinna in i gapet på den lille. Hunden Olga följde nogsamt med varendaste en liten rörelse och varje lilla pip som Svalis hade. Olga hade helt tydligt beslutat sig för att adoptera Svalis på heltid. Olga var härmed, av sig själv utsedd, till Svalis beskyddare.

Nu, under den andra dagen av Svalis´ vistelse i sitt nya hem blev han om möjligt bara piggare och piggare. Lunchtid hade Svalis och jag en längre diskussion om hans framtid. Han tyckte ju att han gärna vill sälla sig till kompisarna svalornas skara där ute. Vore liksom roligare då, tyckte han. Efter den långa diskussionen och moget övervägande kom vi fram till att vi skulle försöka få honom lite starkare och större, ja, flygfärdig helt enkelt. Då skulle vi försöka hitta honom en förstående ny familj som han kunde införliva sig med eller jämngamla, nya svalvänner. Ett annat alternativ vi funderade på var att redan nu försöka surra honom i en lina och vinscha upp honom till boet där ute. Mycket snart kom vi ändå underfund med att den operationen inte skulle lyckas. Att få upp honom dit vore ett konststycke. Och om han väl skulle komma ända upp till boet var risken stor att föräldrarna skulle överge hela boet inklusive den fjärde ungen, som ännu lyckligtvis inte fallit ner.

Så nu fortsätter vi att försöka göda Svalis. Dagtid ser han sina artfränder flyga alldeles strax utanför fönstren. Han inte bara ser dem, han hör dem också. Och när han dessutom får höra svalkvitter från band, ja se då blir det fart i Svalis; Han kvittrar och sträcker på vingarna, än den ena, än den andra. Och näbben öppnas lite så där för säkerhets skull som om han förväntar sig mat på kommande precis när som helst.

När skymningen faller över folk och fä kurar Svalis ihop sig, sätter sitt lilla huvud under vingen och somnar vid pass klockan 22. Andetagen blir jämna och hela hans lilla kropp gungar fram och tillbaka i takt med andetagen. Han sover som en stock när han väl har intagit sin sovposition. Inte ens en försiktig förflyttning av hans nuvarande, tillfälliga bo, väcker honom. God natt Svalis! Sov så gott och få krafter inför den långa flygningen i höst och allt du ska lära dig där ute i den stora, vida världen. .